Gotlands läns nya tidning – 2 oktober 1862, sida 2

stå derifrån ochi 4 gaf honom något respengar, jemte förmaning att ej dröja ett ögonblick, utan genast begifva sig på flygten. Efter en lemiigen lång vandring, som förkortades genom medvetandet af en god gerning, kom Junker tillbaka till stadsporten, hvilken straxt öppnades. ÅÄtt betjenten saknades föll ej någon in. Svårare var det för Professorn att tillfredsstilla sina åhörare i anseende till det felande kadavret; men äfven häri var han fullkomligt lycklig. Emellertid nämnde han ej för någon ett enda ord om hela historien. Efter 12 års förlopp blef Junker föranlåten att i några angelägenheter resa till Amsterdam. En dag då han spatserade på börsen, nalkades honom en välklädd man, som enligt hvad Professorns följeslagare anmi irkte, var en bland de redligaste och rikaste köpmän i hela Holland. Under yttersta höflighet nämnde han Junker vid namn, talade åtskilligt med honom och bjöd honom slutligen till middag. Professorn föll i förundran öfver denna oförmodade bjudning, men antog den dock. Han fann ett förträffligt bord, en artig och ännu ung fru, några vackra barn och en i högsta måtto vänlig värd. Han lefde här fullkomligt väl. Efter mi Altiden kringfördes han i hela huset, hvarest snygghet och rikedom visade sig öfverallt. Slutligen beledsagade värden honom in i sitt skrifkabinett och frågade, när de voro allena, om Protessorn icke kände igen honom. Junker svarade, att han ej kunde påminna sig hafva sett honom tillförene. Alltför möj