Gotlands läns nya tidning – 18 september 1862, sida 2

trajör ar allt hvad man stuner efter den qwinmna jon — isprang sä lätt i fattigdomens dalar men ac hur tungt i hofwets gyllne salar, och dock maste man ännu beundra den wackra hufvud skalle man här får fe, äfwensom det höga hwälfra brö stet. Samma syn möter askadaren wid betraktandet af Sigrid Wasas stoft, som äfwen genom en remna pa kiftlocket fan beskadas, då deremot Ake Totts, den s. k. mnöplogens dyrbara kista, af tenn med bronsornamenter och öfwer allt försedd med inskriptioner och bibelsprak, är ganska wäl bibehallen och liksom alldeles ny. — All den pralt, fom fordom rådde i det ofwanom lilhwalfwet befintliga choret, är med undantag af marmormonumentet och det anspråkslösa epitaphium öfwer Catharina Mäns dotter, fom en gang upprestes of Pehr Brahe, genom eldswådor förswunnen; samma öde har äfven drabbat domtyrkans öfriga grifter, der Finlands store och utmärkte män, sadane fom Evert och Carl Guftaf Horn, Stalhandske, Wittenberg, Jöns Kurck, Cock burn, Tawaft, Hemming Gadd, Gezelierne, m. fl. funnit fina hwiloläger, och Abo domkyrfoförfame ling är måhända för medellös att belosta renovering af de gamla monumenterna eller uppresandet af nya; men manne icke hela wart land gerna skulle wilja befrämja ett sådant företag, i händelse blott någon stälde sig i spetsen för detsamma? Detta är en fråga som af ett upplyst folk tal att behjertas och beswaras. — Angående det plötsliga slutet på den Garibaldiska rörelsen äro de större offfciella tidningarne Mwarandra temligen motjägande: Times yttrar fig med tillfredsställelse, Morning Poft med belymmer, Daily News och Adwertiser med bedröfwelse och förbittring, under det att Herald öppet tillstar, att den emottagit underrättelsen om denna tilldragelse med temlig lifgiltighet, da den hwarken hade en oblandad och full sympathi för det ena eller andra partiet. Times säger: Den italienska regeringen har tilllämpat sig den framgang, som hon för sin måtta och goda sak förtjenat. Sedan hon låtit ställa sttt talamod på de hardaste prof och med hänsigt till Garibaldis gjorda tjenster och hjeltemodiga laralter wäntat så länge, till dess egna wänner trodde att hon spelade ett hemligt spel, uppbjöd den italienska monarkien på allwar sin militäriska styrka, och anartiens och twedrägtens spöke har med öfwerraskande snabbhet förswunnit. Wi tillsta, att denna underrättelse uppfyller oss med den största tilljredsftällelfe, m. m. Morning Post beklagar att den maste pastå, att den Garibaldiska katastrofen ingenstädes skall wäcka så stor glädje som i Wien och i Vatikanen. Wi hafwa, fortfar den, redan förut wisat, att då de kungliga trupperna sköto på Garibaldi och hans kamrater, kunde de lika sa litet förbättra Jtaliens tillstånd, som de genom en brinnande fackla, kastad i deras eget krutmagasin, skulle aflägsna en fara, som finnes i deras grannskap; de kraftiga twangsmedel, fom olyckligtwis äro nödwändiga mot Garibaldi, maste enligt dess mening åtföljas af ett öppet och manligt beteende mot Frankrike. Med andra ord, Natazzi maste fordra af den franska regeringen i beslutsamma och wärdiga ord, att denna skall med bestämdhet uppgifwa en tidpunkt, da det franska besättandet of Nom skall upphöra. Anmnars skall den besegrade Garibaldi från fitt fängelje eller fin landsförwisningsort med ocmotftandlig wältalighet wädja till fina landsmän. Daily News yttrar: Wi af undas hwarken Victor Emanuel eller Natazzi de känslor, som underrättelsen om denna seger torde wäcka hos dem. Har Garibaldis landftigning i Reggio 1860 blifwit firadt genom ett monument? Da skulle man nu funna erfätta det med en minnesften med följande inskrift på den ena sidan: WBietor Emanuel, mottagaren, at Garibaldi, fe: graren och befriaren, och på den andra: Victor Emas nuel, wedergällaren, åt Garibaldi, den sårade och flagne. AN — 1 — — —