Gotlands läns nya tidning – 11 september 1862, sida 2

ö — — ——— — —— eva yVar farbror medi Viborgska viken? frågade jag. -Viborgska viken!4 utbrast gubben. Hm! Det var en het dag, då Göta Lejon gick ut derifrån! Gubbens ansigte ljusnade vid de minnen, som vaknade i hans inre. Sedan han funderat en stund, berättade han: Jag var skeppspojke om bord på Göta Lejon. Det var en gammal, utdömd åttifyra, det linjeskeppet. Det hade icke alls förut varit med i kriget, utan skulle just slopas, då befallning ankom att rusta ut det. En gammal sjöbjörn, öfverste Hisingsköld, fick befälet. Emedan skrofvet var för gammalt, för att bära hela sin bestyckning, ändrades Göta Lejon till en sjuttia. Gud vet, hvarifrån besättningen kom tillsammans, men sjövandt folk hade vi icke. Jag var bara tretton år, och för mig såg det gamla skeppet, då det låg på Carlskrona redd, i början ut som ett palats. Men annat blef det, när jag kom om bord. Vår gubbe var så sträng, att hela skeppet blef som tukthus, men rättvis var han, det måste jag medge, och kittslig icke heller, fast han var hiskligt barsk. Det kan jag också säga, att vi hade icke varit en vecka i sjön, innan våra manövrer gingo hjelpligt, och efter en månad längtade vi att få byta några glatta lag med Ryssarne. En långt starkare fiende skull icke rosat marknaden att råka ut för oss. Men det var om Viborgska viken jag skulle berätta. Vi hade med både linjeflottan och skärgårdsflottan kommit in i viken och ryssen hade