Gotlands läns nya tidning – 4 september 1862, sida 2

hägrade i granna färger på Fridhems lilla tempel och kyrkogård, der allt var lif och rörelse. Tidigt från morgonen hade hundradetals menniskor varit sysselsatta med att smycka kyrkan och dess omgifningar. Vägen från skolhuset upp till kyrkodörren var granrisad och löfbeströdd. Öfver sjelfva tempeldörren höjde sig en äreport, bestående af tvenne hopböjda ungbjörkar, hvilka voro fullhängda med blomsterkransar. Till det inre var kyrkan så utsirad som en midsommarsbrud. Rika blomsterguirlander slingrade sig kring altartaflan och predikstolen. Hvarje bänk och pelare var klädd med färskt björklöf och blommor. Ljuskronorna voro fullsatta med doftande Pingstliljor. Skönast var dock klockarestolen smyckad. Den var för tillfället utstyrd med en thronhimmel af det grannaste löfverk och de fagraste blomster som kunnat erhållas. Sätet var alldeles öfversålladt med den gamle lärarens älsklingsblommor. Det hela var ganska smakfullt anordnadt. Kyrkan var en enda blomsterbukett, som ångade af rosendoft och balsamluft. På kyrkogården voro alla grafvar blombeströdda. I sina bästa högtidskläder stod folket på båda sidor om vägen, ända ned till skolhuset, och väntade på mäster Blomma, som de i processionen ville följa i helgedomen. Alla hade som barn många gånger följt honom på samma väg och alla ville i dag vara barn på nytt; ty de sade sins emellan att det var mäster Blommas hedersdag, som de ville fira med barnsliga känslor.