Gotlands läns nya tidning – 31 juli 1862, sida 3

en trasig qvinsperson komma utsmygande från köket, hvilken tycktes gömma något under shavlen. — Håll! — ropade Lööflund. — Hvad är det du har der? ö — Ack, käre herr patron, gör mig inte olycklig! — bad qvinnan. Men i detsamma hade Lööflund ryckt upp hennes shawl, hvarvid en brödkaka och en sill föllo i golfvet. — Jaså, du har varit i mitt kök och stulit! Annette, hör hit, spring efter polisen: Fort, skynda dig ... en tjuf, en tjuf i mitt hus! — Käre, söte patron, låt inte polisen komma, jag har tre barn derhemma, som inte ha fått en matbit seen i går morse. Men Petter Lööflund var obeveklig. — Lagen bör tillämpas i all sin stränghet, — ropade han. — Fan till skada att de ha tagit bort spöstraftet — det gjorde ändå godt! Den fattiga qvinspersonen blef afförd till poliskammaren, och Lööflund gick in i sitt kök till den förskräckta Annette! — Hör på, din slyna, — ropade han — vet du inte att du ska se efter dörrarne när du går ut... Känner du hvad en kristlig husaga vill säga? Med dessa ord gaf han tjensteflickan två bastanta örfilar och gick derefter med något lättadt hjerta in i sitt arbetsrum. . Straxt efter klockan elfva ropade vår patron åter på sin jungfru.