Gotlands läns nya tidning – 26 juni 1862, sida 3

ningom. Efter några års förlopp dog mannen; den sista återstoden af förmögenheten gick förlorad genom enkans slöseri och oordentliga lefnadssätt, och hon kom slutligen i stort behof. Många år hade förflutit sedan den stunden, då det unga paret spatserade vid stranden. Den fattiga enkan steg en morgon upp. Hon hade blott ett par skillingar i kontanta penningar. Dem tog hon, gick ner till stranden, hvarest hon köpte några fiskar, och gick derpå tillbaka, för att tillaga en måltid. Och se, då hon uppskurit den första fisken, syntes en ring i dess inelfvor. Hon framtager den, betraktar den nogare och upptäcker till sin stora förundran, att det är samma ring, som hon för lång tid sedan kastat i hafvet. Ävad den fattiga enkan kände härvid, det veta vi icke; men den tanken ligger nära, att det var Guds finger som förde ringen tillbaka och att Han derigenom ville väcka henne till besinning och ånger öfver sitt fordna öfverdåd. Samma enka lefde ännu för några år sedan på Bornholm, hvarest denna märkvärdiga tilldragelse ännu icke är glömd. :AD — 2nv—-——XO —Msssss— em