Gotlands läns nya tidning – 19 juni 1862, sida 2

Styrkan och storleken af det ljusa skenet om nätterua öfwer norra delen af horisonten fortfar att wara lika under hela dens na månad. Hela naturen står i denna månad sin högsta fägring, fin net upplyftes wid den färgprakt, fom de af wällukt doftande äns garne erbjuda, och hoppet om en wälsignelserik slörd näres hos den idoge, då han betraktar det för winden waggande åkerfält, der han nedlagt sin swett och sin möda. Nätterna äro allt mera ljusa, ju längre man kommer mot norden, och uti wart fäderneslands nordligaste delar stannar jolen hela dygnet om pa fästet: der herrz skar nu eu ständig dag, hwarest om wintern rader ständig natt. Wackert wäder är att förwänta, om spindlarne wäfwa flitigt; arbeta de under regn, sa upphör detta snart. Om fullmånen är mycket klar och om sma tunna slyar röra fig hastigt framat om dagen betyder och wackert wäder, äfwensom om swalorna flyga högt eller om myggorna dansa wid solens nedgang. Regn fon wäntas om kattor slicka och putsa fig eler om huns darne äta gräs; om mörka moln bilda fig wester straxt före eller efter solnedgangen; om röken slar nedat; om swalorna flyga nära intill marken eller wid wattnet; om sjön mid solnedgangen synes särdeles mörk. En mängd wäxter och träd blomma i denna månad, såsom Blawifwa, Pion, Apel, Geranium, Ackleja, Nattfiol, Svyrn, Swärdslilja, Törnrosbuske (i slutet af manaden), Näckros, Lilja, Wallmo, Rag, Fläder, m. m. Smultronen (gotl. NRÖdbär) mogna wanligast i slutet af månaden. Alla flyttfaglarne hafwa nu ankommit. Gökhonan, Piplärkan, Fiskljusen, Näktergalen, Tallbiten m. fl. lägga under denna manad ägg medan andra faglars ungar nu äro flyttfärdiga. Näktergalen upphör att sjunga wid midsommarstiden och Gös ken tystnar da han ser den första höstacken, heter det. Roffrö sås omkring d. 17 Juni. Runstafwens bild för dens na dag är en rofwa, betecknande att tiden för rof-fröfäning nu är inne hwarföre od S:tBotolf af somlige kallas rof-gubben. Näfwer insamlas under denna månad, äfwensom lindbast och bark. Swedjelandet begynner. Torfstärning och bränning företages. Fären twettas och klippas i början af månaden. Bien papassas noga, ty omkring midsommaren wmwilja de ger: na swärma. Källargluggar öppnas för fall luft tidigt om morgonen eller sent om aftonen. Linne och wäfnader intages från blekhagen i slutet af månaden. Stinn-mwaror wädras och bewaras för mal. J trädgården måste, om man ej förut beffurit fpalieroch pyramidträd, detta werkställas före midsommar. Wildt wäxande qwistar på fruktträdens rötter bortskäras sorgfälligt. Georginer eller Dalier, som blifwit uppdragna i krukor, utflyttas på kall jord. För sista gangen sas Sommar-löffojor, Blomsterbönor och bruna Bönor sättas. Nysatta träd och plantor wattnas, med i luften afkylt watten om aftnarna da skuggan utbredt sig öfwer planteringslandet. Johannes döparens dag, den 24 Juni, den 2:a af de 2:e födelsedagar fom kristna kyrkan firar, kallas allmänt midfommars: dagen, ehuru den hwarken utgör midten af sommaren eller är den längsta dagen på året. Den räknad emellertid bland wara stora festdagar, dels den helige Johannes till ära, dels sasom en nordens föfbyddo-högtid, eller en naturens fest, da sommaren wisar fig i fin herrligaste prakt. Dagen före, eller d. 23 Juni, kallas allmänt midfommarsdafton, dels här, emedan fordomdags fommarsfolftandet intviffade wid denna tid, och såmedelst war aftonen till den längsta dagen, dels emedan alltid dagen före en stor högtidsdag benämnas afton. Det är dock blott astronomens fjerrglas fom mäter nattens fefunds längd; för det wanliga menniskoögat och känslan, gör glädjen ändock denna natt till den kortaste, och med lappländaren utros par en hwar: Tyft ... solen står stilla: Ej faglarna drilla J rodnande qwäll. Hon skulle gå neder Fran thronen den blå, Hon skulle ju sjunka — Men stiger ända. Du ewige Gud! Son skulle gå neder — Och morgonen breder Kring jorden fin skrud! Nu fröjdas all werlden: Hwad lifwet är gladt .... Wälkommen, o morgon! Det blef ingen natt. — —, väl lära, då man är nog ung — det träd, som