Gotlands läns nya tidning – 12 juni 1862, sida 3

Hvarjehanda. — Också ett flags visitkort. En dam fit i fin tjenst en betjent, hwars ärlighet man hade witsordat, ehuru ide hans före stand. Fa, bara han är ärlig, må han wara få dum som helst! fade hon. En dag for hou ut för att göra visiter. Som hon hade glömt fina visitkort, slickade Hon upp den nykomne betjenten att hemta korten, som lågo på bordet. Då han återkom, hade hon redan satt sig i wagnen och bad derföre betjenten stoppa korten i fickan. På hwarje ställe, der hon ej blef emottagen, lät hon betjenten aflemna ett eller twå kort. Wid sista stället sade hon till honom: Mnderfon, lemma tre fort här. — Det är omöjligt, kära fru, fade han, emedan det ide är qwar mer än twå, nemligen flöfmer-efz och fpader-fjua. — —0 —