Gotlands läns nya tidning – 8 maj 1862, sida 3

Hvarjehanda. Fruntimmer och Klockor. Dessa skola, efter hwad som påstås, hafwa den största likhet med hwarandra. Fruntimmer och klockor hör man på långt håll; fruntimmer och klockor äro ej af den hårdaste metall; fruntimmer och klockor gifwa ofta menniskotanken en högre tyftning g; fruntims mer och klockor ljuda ofta länge efteråt. Lyssna bara! hwilket larm och owäsende i huset der borta; den goda frun är utom fig; wreden wanställer hennes wackra drag, den hulda qwinlighetens genius flyr skygg undan och knähunden kryper under soffan. Hennes man har nefat henne penningar til tre balklädningar — nu rasar hon wildt i huset och äkta mannen kryper genom bakporten in i Endrägten, få heter hans klubb, dit inga qwinnor få tillträde. Den gode munen har gift fig med en stormklocka. Se der den fromma frun — hwarje söndag El. 10 på före middagen och eftermiddagen kl. 3, går hon till kyrkan för att sjunga psalmer och höra på presten; från kl. 8 på morgonen till kl. 10 på qwällen förtalar hon fina bästa wänner; men dock gäller hon i werlden såsom en god, kristligt sinnad fru, men är ingenting annat än en kall bönklocka. Känner du, käre läsare, sådane damer, som falla i wanmakt när de gå förbi ett starlt doftande nejlikeständ, och smälta i tårar när mannen anmodar dem om att någon gang gå i köket, hwilka först måste hafwa charaden löst, innan de fe om det skrikande bars net, och äro fulla af koketteri och nycker? De äro bräckliga mas relser, de äro glasklockor.