Gotlands läns nya tidning – 17 april 1862, sida 2

fattar dessa läroämnen, blifwit inhemtad; men med orätt, ty detta gäller blott barn af fattiga föräldar och dem af swagare förståndsgåfwor. SÅ ansågs saken i början; men då folfskolan nu warit i gång omkring 15 år, borde man sannerligen funna wänta, att ftadgans före skrift, fom ide är obillig i fina fordringar, blir noggrans nare åtlydd. Dessutom anmärkes i allmänhet, att, då folkffolewi sendet ännu är få nytt och lärarnes bildning i feminarierna i början alltför mycket påskyndades öfwer hela Rifet, folkffolan genom presterskapets och skollärarnes nit och ihärdighet dock erhållit all den framgång, hon på många ställen wunnit. Och, efter hwad man kan döma efter ett fort besök, syntes barnen åtminstone för tillfället och i allmänhet hyfsade, trefne och lifliga, skolrummen tämligen ändamalsenliga fast Här och der för sma samt barnens uppmärksamhet och ordningen bland dem bäst uti Hejde, Sanda, Stenkumla och Klinte, Under infpeftions-förhören woro ffol-ftyrelferna alltid under lif: ligt deltagande närwarande och för att efterat kunna meddela upplysningar och ingå i rådslag med inspektören, samt på somliga ställen ganska många föräldrar, äftvens fom kyrkoherden naturligtvis. Såsom en sak af största wigt må med nöje betygas, att andakten under bönestunderna war allwarlig och att Guds ord derunder lästes färdeles wäl af de allra flesta skollärare. Men of ännu qwarstående brister uti foltskolan, må, utom hwad derom redan är anfördt, nämnas, att Swenffa fpråt: läran ännu är nästan helt och hållet främmande i de flefta skolor, utom det att vättftafnings-läran war Ypperligt läft i Hejde samt att wmälläsning (deklamation) öfwades i Hejde, Klinte och med bästa framgång i Sanda. Med räkuekonsten war det på flera ställen ide langt hunnet, men bättre uti Klinte och Sanda; och war hufwudräkning i allmänhet alltför litet öfwad. Ocksa war kunskapen i allmänhet högst klen uti Landets geografi och historia, eller i det, fom näst religionen är det wigtigaste för medborgaren: endaft i Barlingbo skola fans en karta öfwer Gotland, moderalandskapet, gifwen af församlingens pastor (och förmodligen ännu den enda i Stiftet!). Barnens handstil war i allmän: het wacker, och gymnastiken, fom fär ersättas af arbetet hemma och de länga wandringarne till och ifrån skolan, föga eller intet öfwad. Slutligen medgifwes det willigt, att de nymodiga s. k. diakonissskolorna här och der medfört åtminstone någon nytta både genom nitfullt allwar uti underwisningen och genom god ordning med barnen, samt att deja anstalter alltmer rättat sig efter follskolan, till hwilken sednare ock alltflera föräldrar latit sina barn återgå. Såsom ett glädjande bewis på presterskapets och skollärarnes nit samt allmogens håg för allmänneligare läsning och winnande af större insigter uti medborgerlig bildning, ma här ändtligen uppräknas de ställen, på hwilka Socken-boksamlingar redan äro bildade, föreslagne eller i görningen: i Atlingbo är en sådan boksamling Aftadfommen och blir snart fullt ordnad dels genom bewiljadt bidrag af 150 R.:dr ur kyrkokassan såsom räntefritt lån och dels genom enskildta sammanskott på gård; i Sanda (med 139 werk), der böckerna få flitigt begagnas att häljten af dem oftast äro ute i lan; i Mästerby sedan 1850, der mest religiösa böcker anlitas; i Klinte fins en bolsamling och i Fröjel haller en dylik på att ordnas; i Barlingbo likaledes, dertill pastor skänkt 100 R:dr och församlingen inköpt alla argangarne (efter den 15:de) af Läsning för Folket; i Stenkumla är en wäl ordnad och flitigt brukad boksamling; i Akebäck äfwenså, der endast religiösa skrifter läsas; i Hejde är dermed början gjord och beslut fattadt om inköp af flera böcker; uti Hwäte har man beslutadt detsamma, men måst upp: