Gotlands läns nya tidning – 4 april 1862, sida 3

q — —L— — —6— 5h— STENS — Hvarjehanda. Tidningarne omtala följande vackra drag af vår unge ridderlige konung: ,Då högstdensamme 1858 besökte Norrbottens län och lappmarken, hade han nattlogi i Jockmocks lappmarks prestgård. Pastorn W—lund — aktningsvärd som menniska, älskvärd som prest, sick för majestätet — då likvist kronprinsenregenten — redogöra för sin ekonomiska belägenhet, som är lika torftig som de andra lappmarkspresternes, samt kom dervid att äfven nämna nägot om kin stora familj. W—lund har — som vi hört — tjugo barn, men har det oaktadt låtit alla sina gossar genomgå skola. Då, vid tillfället i fråga, hade pastor W—d fyra pysslingar, som gingo i Luleå skola och hvilka, emedan sommarferierna voro slut, just vid tiden för kungens besök skulle vandra ned för att vara i staden vid höstterminens början. De skola få följa med mig, sade kungen, då W—d nämnde detta, och, tillade H. Maj:t, den äldste af de der pojkarne ser rask ut, derför vill jag att han skall blifva militär. Hans uppfostran skall jag bekosta, yttrade kungen vidare, och för hvilket löfte pastorn W—d frambar sin underdåniga tacksamhet. Den der raske gossen genomgår nu Carlbergs krigsskola, och lofvar att blifva sin höge beskyddares bevågenhet värdig och sin åldrige faders glädje. Fyra dagar derefter — den 19 Augusti — såg man en båt sakta glida ned för den vackra Lulegelfven, med konungen på akterbrädet och tvenne af W—lunds pojkar på hvardera sidan om högstdensamme; och man hörde ifrån båten en vacker sång af fyra barnaröster och en manlig röst, nemligen af H. Maj:t konungen, som intonerade i den näpna qvartetten med andra basstämmman. — En IIerre, af folkträngseln hårdt inträngd mot spektakel biljettluckan, kände stort begär att nysa; men för att ej genera biljett-försäljerskan vänder han hufvudet åt sidan och nyser en Herre midt i synen. Denne utropar förbittrad: Vet hut! I stället för bön om ursäkt utbrister gerningsmannen: Min herre måtte vara utlänning, ty här i landet bruka vi säga: Gud hjelp! — Tvänne husarer, som redo förbi en åker, hvarest en bonde gick och sådde, sade till denne: Det är bra, gubbe! så du, det kommer med tiden våra strupar till godok. — ,Jaa, det kan fälle nock hända, för si jag sår kamp froö, svarade bonden.