Gotlands läns nya tidning – 28 februari 1862, sida 3

Det var snällt, sade Mäster Olsson, som ej hade en aning om orsaken till Marias tjenstvillighet. Brefvet var från Ludvig, som skref att han på ett par veckor ville gästa hos sina föräldrar. Ludvig kommer, ropade begge de gamle i fröjd, ,Ludvig kommer! Småningom saktade sig det första utbrottet af glädje och gumman sade: ,Det var då för väl att kammaren är skurad och putsad. Maria har varit Som tokig med den kammaren, tillade gumman, och Maria vände sig bort emedan hon kände att hon rodnade. — ,Hur kom det sig? Hade du drömt något? Jag? — nej — drömt? — nej Moster lilla; men si skatorna ha skrattat så fasligt, och det betyder —X Ja, det är inte underligt, att när de skratta, så kommer främmande, afbröt gumman; ty hellre kunde hon tro på spöken, aningar och foglalät än på att Maria hade ett bref från Ludvig gömdt i sin kjolsäck. Men inte har jag hört dem skratta, sade gubben; — ,det var kurjust!!Låt oss skicka det postmärket till Sektern borta vid Tullen, åt den der studenten, sade gumman, ,det märket har välsignelse med sig; ty det kom från vår Son, vår Ludvig. Herre Gud hvad han skrifver väl! Nägra dagar derefter såg man en ung, hygglig yngling, fint och väl klädd, stadna sin karriol