Gotlands läns nya tidning – 28 februari 1862, sida 2

som en eländig krypskytt eller mördare af wärnlösa ungar, utan sasom den der med rätt och med öfwad konst tager en mognad frukt. Men alldrig skola wi mätta uppehalla jagtstadgans bud, om wi ide odsa der wid lag få wara ädla Qwinnor till trogna bundsförwandter; hwarföre wi önsta här taga löfte of dem alla, att alldrig under förbuden jagttid hwarken köpa, mottaga eller anrätta fridlyst wildt, ware fig gräs änder, orrar eller rapphöns. Och mi tro sa gerna, att Gotlands Qwinnor ide wilja neka oss detta förs bund under lagens hägn. Ty hwilken wärdinna skulle wäl, då hon kallat sina wänner till sitt bord, med likgiltighet höra en ans märkning mot hennes rätter, sasom att steken wore bränd eller ej nog mör? Tänk då, om någon gäst med sanning kunde anmärka, att högtidssteken wore en förbuden frutt! — Derföre funna wi lita pa, att wara Qwinnor just skola blifwa de werksammaste les damöterna i wart Gille för att obrottsligen upprätthalla den Kongs liga Jagtstadgans bud. Och då stola wi äfwen i detta affeende gladt jaga för Landet och Kungen! . . Men, latom oss ej längre få hälla tal — hwilket ock i denna stund legat utom Gillets förmaga och egentligen alldrig warit meningen —, utan, med Gillets grundtankar i wara sinnen, nu fritt fortsätta aftonens ansprakslösa nöje, denna gången ordnadt blott af owana wärdar och — utan wärdinnor, samt inbördes och trofast tömma en wälgångsskål för Gotlands Skarpskytte och Jä: gare-Gille oc Dess dubbla syftemal, eller en beredelse till Landets förswar samt ett förstandigt handhafwande af och en nödig ward om jagten —, hwilka begge ändamal wi önska måtte befordras af alla wåra Gotländska Awinnor och män!