Gotlands läns nya tidning – 14 februari 1862, sida 2

— Från Nizza skrifwes att DD. KK. HH. Her tigen och Hertiginnan af Oftergöthland den 4 Jan. täckts emottaga en inbjudning af der församlade landsmän. Lärdar woro frih. C. A. Raab och grossh. Stephansen från Arendal; wärdinnor woro fru landshöfdingskan Dahlz ström och fru Stephansen. Festen beskrifwes såsom särdeles lifwad och woro alla intagna af DD. KK. HH:s otwungna och wänliga bemötande. — Wädret fortfor att wara warmt och wackert, och nyårsdagen, då wi woro samlade till gudstjenst, säger Correspondenten, kunde man beqwämt sommarklädd uppehålla fig ute. — Wid Upsala Universitet hafwa Gotlänningarne C. C. Soneson och A. R. Herlitz aflagt examen till Kammarz och Räkenskapswerken. — Folkskolor i Götheborg äro: 25 förberedande småskolor, 10 allm. folkskolor för gossar och 10 d:o för flickor samt 1 wexelunderwisningsskola. Lärjungarnas antal utgör i samtliga skolorna 1,780. Till de allmän na s. k. högre foltffolorna fordras ide att hafwa tagit studentexamen, endast seminariebetyg. Det hindrar doc ej att flera af lärarne undfå 1,000 MN:dr i lön. — Kantorn i Länglöts kyrka på Oland har skänkt 500 R:dr Ramt till inköp af ett orgelwerk åt kyrkan. — I Westra Schedwi socken har, berättar Kö pings Tidning, enligt uppgift från paftors-embetet, den märtliga tilldragelsen nyligen egt rum, att en T8-årig gubbe, fom öfwer 5 ars tid warit fullkomligt blind, å terfått synförmågan utan anlitande af hwarken läfemedel eller läkarewård. — Ur bref från Australien, skrifwet till Berlinske Tidende, meddela wi följande, hwilket torde intressera flera af wåra läsare: Jag har en weckas tid warit på besöf hos Carl Axel Egerström, författare till Borta är bra, men hemma är bäft. Han lefwer ensam på ön Nangara och för ett stilla lif, hwars enformighet blott afbrytes af arbete i hans lilla plantage. Från den bergshöjd, på hwilken han byggt sitt hus, ser han de flesta Bar fom ligga i denna arkipelag, lyssnar till bräns ningens ewiga brus och önffar fig tillbaka till fitt fäder: nesland. Nangara är ganska wacker och Egerströms arbeten hafwa förwandlat den till en behaglig wistelseort. Rundtomkring längs stranden bilda korallerna en under hafsträdgård under den blåa wattenytan, en blomsterrik äng under det kriftalltlara hafwet. Grottor finnas här i mängd — de hafwa gjort ön berömd och gifwit den sitt namn, ty Nangara betyder grotta — och palmer susa öfwer eremitens hydda, men med ett så sorgligt och melankoliskt ljud, att den blott uppwäcker längtan efter och drömmar om den werld som ligger utanför. Det kan ej dröja länge förrän enslingen skall fly från den sköna graf, der det en gång war hans afsigt att begrafwa fin ungdom och menniskokärlek, samt skynda tillbaka till den stora werldens folkrika länder med deras glädje, deras bekymmer. — Måtte Han då aldrig få anledning att längta tillbaka till fin ö! — Om en swensk officer i nordamerikansk tjenst lä ses i Bohusläns Tidning: Förliden höft berättade mi att löjtnant Hultman mid Bohus läns regemente, fom med K. Mtts tillstand begifwit fig till Norra Amerika, der ingatt i republikens tjenst och fom kapten placerats wid 58:de regementet, men med tjenstgöring wid general Blenkers stab. Rörande nämde officer hafwa följande säkra underrättelfer blifvit oss på enskild wäg meddelade: Under Oktober och Nowem ber manader har Hultman deltagit i affärerna mid Fairfax och Bodsbloff samt 3:ne skärmytslingar och derunder erhallit en fontusion i ena benet. Uti en af de mindre träffningarne syntes det kunnat wara nära slut med hand bana, emedan wid ett skarpt hands gemäng gewärspipan fran en fiendtlig soldat sattes emot Hultmans bröst, men lyckligtwis klickade skottet och i stället gick den senares fabel twärt igenom soldatens hjerta. På Langbringde blef Hultman nära nedträngd i Potomacfloden, men räddade sig derigenom att han nedhögg twå trosskuskar. Efter en af träffningarna blef Hultman utnämd till major i nordamerikanska generalstaben. jag borde fröjda mig åt lifvet. Men det är som