Gotlands läns nya tidning – 17 januari 1862, sida 3

22 — Desideria. J den wanligen bland Julkalendrarne utkomna Mini atuv-Almanachan för 1862 finnes en Biografi, af Cvus fenftolpe, öfwer aflidna Drottning Desideria, hwarur mi lånat följande stycken, hwilkas innehåll för mängden af wåra läsare möjligen kan wara obekant: Den fjerde i ordningen af den rike köpmannens och fabrikanten i Marseille Clarys barn, Eugenia Bernhardina Desideria, föddes i nämnde stad d. 8 Now. 1781. Det war en gång för alla skrifwet i ödets bok, att en krona skulle falla på hennes lott, fastän hon gick miste om den första, fom kunnat stå henne till buds med Na poleon Bonaparte; och att Swerige skulle bli hennes ans dra fädernesland, ehuru ide fom mata åt en swensk föpman. Uppfödd i öfwerflöd, war hon redan från barns domen wan wid det lefnadssätt, fom utgör famhällets högre kretsars prerogatif, och hon fann fig i dem hem mastadd längt innan hon uppträdde för att emottaga deras hyllning, i fin egenskap af Marskalkinna, af Krons prinsessa, eller af Drottning. Hon föddes och uppfoftrades under en epok, då rikedomen täflade med börden om företrädet; då hwardagslifwets omsorger och bekymmer woro lika främmande för begges erfarenhet; och DÅ beg ge, under de lysande förströelsernas mellantider, sorglöst öfwerlemnade sig åt lazzaronens dolse farniente. Deraf denna brist på förmåga att sysselsätta sig, som ej sällan alstrar tomhet och ledsnad; detta behof af tidsfördrif, för att döda en tid, som tycks aldrig taga slut — under det att den i fyrsprång flyr hwarje ögonblick, utan att kunna hejdas i sitt lopp, utan att kunna återwinnas. Hwar och en är barn af sin tid, och oaltadt den mest wårdade uppfostran, lade Desideria Clary aldrig hand wid något annat, än sina nöjen. Den talang, i hwilken hon företrädeswis öfwerträffade, war dans. För den tycktes hon ock af naturen wara danad; ty en finare, näpnare, wackrare fot har aldrig swäfwat öfwer tiljorna. Hela hennes kroppställning i yngre åren egnade sig för dans, i hwillen hon rörde fig med ledighet och behag. Den fom fett henne, ännu på äldre dagar, låta föra sig i en anglaise af typen för elegans, General Stjerncrona, och fom tillika fett Hennes afbildning af Gerard, framställande henne i Hela glansen af ungdomlig skönhet, har ej swårt att fatta hela hennes tjusningskraft, när Napoleon, när Generalerne Bernadotte, Duphot, Duroc lågo för hennes fötter. Under de 374 år, fom hon vafbrutet intill fin död wistades i Swerige, wäxte med hwarje dag hennes tillgifwenhet för landet och folket, hwilken detta återgäldade henne med sympathier, ju längre desto warmare. Att Hon föredrog den mera bullerfamma ftadslefnas den för landtlifwets lugn, wisade fig bäst efter Carl Jo hans död, när hon tillträdde Rosersberg fom enkesäte. Somrar förflöto utan att hon der satte fin fot, och det finns knappt exempel, att hon der förlängde fitt wistande öfwer 5 till 6 weckor. Men dessa tillbragte hon då fullkomligen idylliskt, afsöndrad från allt annat umgänge än med fin dagliga uppwaktning. Hennes milda ffaplynne wisade fig här i hela def intagande oskuld. Det roade henne att äga en hönsgård af den utföftafte och mest omwexlande beskaffenhet, och hon tog den sjelf dag ligen i ögonsigte långa stunderna under sina wistelser på Rosersberg. Men det war också endast ögonfägnaden, icke nyttan hon afsåg med denna fantafi, ty we den, som — ——— miwinlat 4idan 1112a2. ( 2