Gotlands läns nya tidning – 10 januari 1862, sida 3

i skolan. Det är svårt att få så mycket kläder och föda som han då behöfver, men det är likväl ej det värsta; jag tänker mera på om kamraterna skola narra honom till det som inte är rätt. — Trösta du på vår Herre i himmelen, som du hittills har gjort, sade Petter, ,han vet nog råd för det också; kanske lefver pojken inte till dess. — ,Gud gör som han vill! suckade Anna med tårfyllda ögon. Visst vore gossen bäst i hehall då. Men det är långt till dess; nu skola vi höra hvad morbror har att berätta irån hemorten, och sen ska morbror läsa postillan för oss. — ,Ja jag har underliga saker att berätta, må du tro. Du mins väl baron på Silfvernäs, som var så rik? Han har tagit en ända med förskräckelse. — ,Ah! huru har det gått till? — ,Du vet han var så rik, så att ingen kunde riikna hans undersåtare; och ök och fordon hade han, så att hela Israels slägt kunnat färdas derpå genom öknen; gårdar och hemman hade han i 11 kyrksocknar, och den ena inspektoren var värre än den andra att lägga pålagor på torprarne ech bönderna. Han hade en enda son, som du vet; det tycktes väl att så mycket egodelar kunde räcka till för två, när så oräkneligt många trälade för att släpa ihop det. Om de sätt hvar och en hvad de med sitt arbete förtjenade, så hade de och deras barn varit rikligt försörjda; men när nu så många skulle plågas för att lägga