planer, för den andre lyckan wid den egna, husliga härden. Sön derbrustna såsom såpbubblor äro de luftiga drömmarne; längtansfullt utsträckande armarne efter dem, omfamna wi den tomma luften. Otaliga och af den största mångfald äro sådana förlorade stjernor. Hwarje menniskfas lif är rikt på dem, ty enhwar war inwaggad i rosiga ungdomsdrömmar, war bländad af en fata morgana, som med hwarje steg wi kommo henne närmare wek undan, så att det slutligen blef natt — djup natt omkring oss. Ma wi taga oss tillwara, när mörker omhöljer oss, att wi ej sjelfwa blifwa förlorade stjernor, oense med Gud och inom ofs sjelfwa, afwikande fran det sannas och det rättas bana. Lyse ewigt för oss tron på den ewiga lärleken, förtröstan på den inom oss boende egna kraften, att med ledning af det ewiga lifsens ord funna uthärda striden med werlden, få skall äfroen den mörkaste natt blifwa klar af ljuset från dessa ewiga stjernor! —r. (Norrköpings tidningar).