Gotlands läns nya tidning – 3 januari 1862, sida 2

Till Red. af Gotlands Tidning! Med anledning af Tit. swar pa en i denna Tidn. N:o 51 före kommande insänd och alltför bitter artikel om ften-huggeriet på Donners plats, anse wi of blott böra meddela, att den i wart blad influtit af förseende och med denna gäng allt för mycket för stadt afseende på att lemna rum äfwen för motsatta asigter, samt att denna sak salunda helt och hället skedt af misstag, men ide af beräkning från war sida att förolämpa. Och med denna urfäktande förklaring hoppas wi, om Tit. få behagar, att fämjan må wara äterftälld. Red. of G. L. n. Tidn. Till Red. af Gotlands Tidning! Då Red. i N:o 52 af sin tidning med allt skäl klagat öfwer en i denna tidning nyligen intagen ganska ilsken och klumpig artikel af ett ohemult förswar för det manliga fielfsmwaldet här i fan eller det öfwade stenhuggeriet på Donners plats, maste wi wäl, ehuru alldeles opakalladt inblandade i denna fak, härom lemna ett swar, fom wisserligen är fullkomligt onödigt, men som wäl på något beräknadt sätt stall tjena Red:s afsigter. Ty Red. wet ganska wäl och enskildt, att jag ingalunda är redaktör af Gotlands Läns nys aste Tidning och ide wet hwad fom der allmänhet införes, lika litet fom det wore uti Siberiska Kuriren, Hottentottista Hmwitas Plastret eller nagot annat oss obekant tidningsblad, utan att endast G. L. n. T. stundom mottagit nägra artiklar af samhälligt syfte, dem wi strifwit mest för ro skull och, som wi hoppades, ej till skada för allmänheten, men sannerligen icke för nagra biafsigter eller för att dermed fa nagot pa föd-krofen; derföre kunde ju Red. oc wisat oss den hedern att ide onödigt inblanda oss i denna oss alldeles främmande tidnings-twift — men Ned. har wäl härmed fina egna afsigter —, utan då hellre om denna sak wändt sig till denna tidnings Red. Men, nu har Red. härigenom i stället och alldeles obefogadt anklagat of för bade grofhet och oärlighet (Hmwilfet är hwarken rätt eller artigt), ty Red. känner ocksa, hoppas man, fullkomligen säkert, att det warit oss alldeles omöjligt hwarken att slrifwa eller att rada till införandet af en få enfaldigt arg, orätt wis och ostädad artikel, helst wi, jemte annat, flera gånger förut pamint om samma byggnads-frihet eller oskick på wara gator, och att wi i allmänhet och gerna erkänna Red:s moderata asigter och skriftställeri om flera af wara famhällszangelägenbeter ; men man fer, att man, owetande eller ide, hugger i sten på flera ställen än på Donners plats! Ja, Red. har werkligen, förlåt mig, här wid lag betydligt huggit i sten. Men det är naturligt, att, da twenne tidningar finnas i samma smastad, maste det owilkorligen uppkomma tidnings gräl (hwarmed wi minsanu ej ha hwarken tid eller ft att fyfels sätta of), och det om ocksa anledningen dertill stall, såsom nu, tagas i skyarne. Ehuru wi uppriktigt tro, att Red. ej är nog liten för att lata fig begagnas hwarken af andras föraftliga ilska, fom ligas skenhelighet eller en inskränkt fotterizanda, är det wäl då oundwikligt att man ju någongang, om ocksa fullkomligen onödigt, maste inblandas uti dagens strider och att man derwid får fig en släng af slefwen; och detta är få mycket mindre underligt för hwar och en som stundom har den olyckliga wanan att tänka, och dertill allt för ofta det ännu olyckligare humöret att, ehuru städadt och