Gotlands läns nya tidning – 6 december 1861, sida 2

och kunna hysa ömsesidigt förtroende för hwarandra; med annat folk är ej detta alltid fallet. När stola wi lysa ut auktionen? Inte få brådtom, Gusten, inte få brädtom. Rörande aut tionen äro wi ännu inte ense. Man har sälker förlust derwid. Wid anktioner får man knappast halfwa inköpspriset för husgeråd. Alltid winst nog, om den bewarar oss för cession. I de öfwerflödiga möblerna ligger ett dödt fapital, fom fan bättre anmändas. Och göra mi cesfion, få mäfte wi i alla fall sälja allt, äfwen till underpris och utan någon nytta, da deremot, om wi nu sälja dem, fan den summan fom wi erhålla förhindra cession, och du fager ju att wi äro hotade med en fådan. Jag tänker, att det nog skall gå utan den, fade Kasparson. Som faferna nu stå, tyder jag wisserligen om ditt förslag att intaga Möllers plats, ty derigenom besparades årligen 1,000 r:dr. Men hur fall jag funna hjelpa dig i boden om jag har hushall att fföta, swarade frun. , Detta mäste du först göra mig fri ifrån. SOL du inte att Anna stulle låta öfwertala fig att flytta till oss för någon tid? Wi kunna då försöka med ditt förflag. De penningarne, Kasper, penningarne, fom auktionen på busgeradet stall inbringa? Derpå maste wi framförallt tänka. Penningar är hwad wi först behöfwa. , BWiferligen. DÅ maste wi besluta oss för anktion. Halfwa steg tjena till ingenting. Jag wet dessutom att min mor ej släpper Anna ifran fig; det är derföre utan nytta att widare plåga fig med den tanken. Auktion, Kasper, auktion! Lita på att det är den bäfta utwägen. Har du endast några tusen riksdaler åter till ditt förfogande, få skall du genast känna dig sasom en ny menuiska — de stola gifva dig på nytt mod, sjelfförtroende och kraft att handla.