Gotlands läns nya tidning – 29 november 1861, sida 2

oss nu tala om dina angelägenheter, så att jag må närmare lära att känna din ställning. Maste du hafwa de tolf tusen riksdalerna på en gång? Nej, ingalunda; få illa är det ej. Det är för framtiden jag fruktar, da jag maste göra stora utbetalningar. Hwad sjelfwa rörelsen angår, så behöfwer jag wisst ingen kompagnon. Jag är ingen wän af kompagniaffärer, som gerna hafwa i följe med sig wederwärdigheter och faror. Jag hade endast penningarne i sigte, ej Mmannen. Om du inlater dig med hr Loman, få torde han blifwa dig en dryg uppgäld pa penningarne. Det är åtminstone min mening om honom. Det fägnar mig för öfrigt att höra, att du ej är hotad af nagon omedelbar fara. Later den fig ej förebyggas 2 Du menar genom inskränkning i utgifterna ? KaP? Kasparson skakade på hufvudet. Miptröfta ej i förtid, fade hans hustru; mi mwilja göra ett öfwerslag öfwer utgifterna. Latom oss antaga att 2,000 r:dr kunde inbefsparas om året; skulle det betyda ingenting? Jo, om det wore möjligt — men det later fig ej göra — sa skulle det pa längd göra rätt mycket, ehuru ej derigenom den närmast hotande faran fon afbijag. Antag, att innan de nästa två Månaderna 1,000 r:dr kunde anskaffas utom inkomsterna i boden ? För få pass läng tid wore wäl saken hulpen. Men hwarifran skulle de tufen riksdalerna komma, Gusten? Förtwiflade sjukdomar fordra förtwiflade medel, swarade frun i bestämd ton. Wi wilja sälja allt fom i wårt Hushåll fan umbäras och sätta penningarne in i rörelsen. Derigenom kunna wi alltid komma åt emellan 2 och 3.000 r:dr. Mitt piano är