Gotlands läns nya tidning – 29 november 1861, sida 2

stil det tillgar i hennes hushåll. J jemförelse med oss är hennes waning möblerad som i ett palats. Och hur är hon inte klädd sedan? Hon behöfwer endast till fläder och grannlat en liten förmögenhet. Nej, nej, Kasper; lita på att Loman ej är en man för dig. Sina 12,000 R:dr har han gjort öfwer ända med inom ett par år.) Nu, Gusten, du talar rent sprak, du, swarade Kasparson med en djup suck; jom du säger, fruktar jag ockja sjelf att Loman ej är min man. Men hwad will jag göra? tillade han, mode stulen, jag maste hafwa mitt kapital eller — — han häll upp. Eller fwad? Hans hustru sag bonom stadigt i ansigtet, utan att pa ringaste sätt förråda nagon angest eller swaghet. Det kunde gå till bankrutt. Det gör mig mycket ondt att höra dig tala får, swarade hon med en lätt darrning på rösten, men i alla fall är det mig kärt att jag wet det. Den nya mattan för förmaket köpes nu na turligtwis ej. A0, wad det beträffar, 1a gör den utgiften ingen stor fil nad, fade Kasparson. Förmalet fer ja nafet och torftigt ut, och jag wet att ditt hierta är fästadt wid den nya mattan. Om ocksa ej nagon stor, sa gör det dock någon skillnad, swarade frun beslutsamt. Yid öfwerlastning är ett halmstrå tillräckligt att astadkomma dragarens fall. Kasparson skall ej behöfwa göra cession genom onödiga utgifter af sin hustru. Jag skulle nu ej wilja hafwa den nya mattan, om jag också kunde få henne för halfwa prifet. MAugufta, du är en bra, en trogen huftru, fade Kasparson och tryckte en öm kyss på hennes läppar. Jag hoppas att få alltid förblifwa, swarade fru Kasparson, 04 slall alltid finnas willig att understödja min man, ware fig genom att wara husballsaktia eller genom eget arbete. Men fåt