Gotlands läns nya tidning – 21 november 1861, sida 3

förstånd, kraft, härdighet och frihetssinne. Och slutligen bör läraren, med de enklaste exempel ur hemmet och det lilla samhällslifwet i skolan, wisa ungdomen hushallets och det menskliga samfundets nödwändighet och sammansättning, eller huru som i hemmet far och mor, såsom de starkare och klokare, wårda hushållet och barnen, furu dessa i skolan styras af läraren samt i hang frånwaro af monitörerna; men att det i socknen finnas öfwer förs äldrar och skollärare andra och högre monitörer i flera afseenden, sasom prester, länsmän, fogdar samt ett par mycket mäktiga och lärda män i ortens hufwudstad, såsom Linköping, Wisby, Kalmar, neml. landshöfdingen och biskopen, o. s. w. (och få förhaller det sig och uti grann landskaperna, Dalarne, Blekinge eller Wermland), samt ändtligen, att i hela Sweriges hufwudstad, Stockholm, regerar en mäktig och älskad herre, fom befaller öfwer alla husbönder, lärare och höfdingar: det är kungen, som nu heter Carl den femtonde, hwilken, i samrad med Rikets bäste män, råder för hela Swerige och med Guds hjelp ftyrer och förswarar wårt föra Fädernesland. — Nu först atertager läraren berättelssen om den store konung Oden, sägande: liksom kung Carl nu regerar Swerige (och före honom hans fader, den wise konung Oscar och före denne åter den hjeltemodige konung Carl Johan), så war och Oden, fast på annat fött, en wäldig konung för sitt folk, gaf det religion och lag, förde fina krigare genom många strider till ständiga segrar, flyttade med dem in i wårt land, m. m.; efter honom fom på thro nen Niord, efter denne Yngwe Frey, o. s. w. Sålunda endast kunna enfaldiga barn fatta hwad wår historia är och wårt folklif will säga, då läraren neml. derwid städse utgår från barnet sjelft och dess inskränkta erfarenhet, deraf ständigt tagande exemplen, med hänmisningar på närmast befintliga minnesmärken samt frame ställande allt åskådligt medelst enkla teckningar. SÅ skall han, under inlärandet af hela Swenska historien, ständigt leda barnen till fullt förstånd af hwarje sak, ware sig personer, händelser och tidsskiften, genom att gå tillbaka till sakens första grund och skepnad för att sålunda, åt minstone till enklaste rediga begrepp, funna upplysa det deraf följande förhållandet: få med hedendomen, mikingatågen, skalderna, lagwäsendet, hushållningen, follfriheten, samhällsstånden, konungamakten, landets embetsmän, fris stendomen, riddar-wäfendet samt de sednare tidernas hufwudsakligaste utwecklingar och uppträden. Först efter en sådan fullt fattlig förklaring af wårt lands historia får läroboken sättas i barnets hand för att reda och lätta dess minne, men ej för att till plåga öfwerlasta det med tusentals åretal, namn och ord utan klart begrepp. Så fom nyttiga läseböcker i historien kan man då anwända Starbäcks och Eklunds werk samt det fom af Swensk historia star i Läsning för Folket, och såsom innan: läsning och läroritt nöje A. E. Holmbergs Nordbon i hedna tiden, Snorre Sturlesons Konunga-fagor, och något om store Swenske mån samt för äldre barn 1:fta delen of Geijers Swenska Folkets Historia; de yngre må på lediga stunder få njuta af sagor och folksägner, fom på en gång fägna och underwisa: hwilk fet allt kan ingifwa Swensk ungdom begrepp om Mors dens ande och kärlek till wårt Land, wåra Fäder, deras seder och werk. Härtill bidrager oc på det högsta, att låta det fosterländska, få widt möjligt, på ett eller annat fött ingå äfven de flesta öfriga läroämnena, eller att t. ex. för talöfningarne i modersmålet anwända (utom psalmerna N:o 300—5 och 378) wåra bästa, rent fosterländska tankewerf, sasom Svea, Axel, Ddmans Hägkomster, Fänrik Stals Sägner, m. fl.; att mid musiföfningarne med skolungdomen, hwilket fler städes ocksa redan sker, föredraga wåra fföna fofter: lands-fånger och äktaste folkwisor, samt att wid erercisöfningarne upplifwa wåra manliga folf-tefar och lata ungdomen då bära något tecken af de Swenska färgorna, å fanor eller kokarder, och marschera efter inhemska gångs (åtar, sasom Kung Carl —, O yngling — Wi Finga-fåten —, o. s. w. Allt detta skall i det rena barna-finnet bära goda frukter för ett älskadt Nädernesland. — Den wigtigaste lärdomen af all hiftoria är neml. ingalunda de toma namnen på en mängd gamla kungar och deras sagolika kämpadater och härfärder, utan att ungdomen winner en sann kännedom om wara fäders famhälls-tillftänd och wårt Swenska folklif, och att detta allt blir få uppfattadt, att wart lands historia från äldre dagar blir of nyttig för wår famhällsutivectling eller för den dag fom nu är och för framtiden. Om läraren sålunda mäktat klara fina lärjungars förstånd och röra deras oskyldiga hjertan, då Har Han skolan läst Hiftorien rätt, och han har lyckats hos Swensk ungdom