Gotlands läns nya tidning – 10 oktober 1861, sida 3

— Farväl, Gustaf, farväl med dig, rökar du så kan du ta med dig en kardus at min sort, till resproviant, se här. — Nej tack, Ludvig, jag rökar intet. — Jaså, det var ledsamt, då har jag verkligen ingenting att ge dig; hade här inte precist varit bjudning i dag, så hade du kunnat äta en hvardagsmiddag med oss. — Adjö med dig, adjö med dig. Grosshandlaren höll på att gå, då hans fru kom in frasande i siden med blonder och juveler i det sparsamma glesa häret och en skarp och skär rodnad på de magra kinderna. — Käre Borkman, hvad tänker du på att du inte kommer, skulle jag kanske stå och ta emot de främmande, du kan väl (med en blick på Gustaf) låta karlen der komma hit en annan dag. — Hm, sade grosshandlaren förlägen, det der — det der är min bror Gustaf, kanske jag nämnt honom någon gång. Frun kastade en sned blick på den ärlige dahlkarlen, jaså, är det der din bror, nej jag har ej förut haft den äran, yttrade hon spetsigt — stor ära för oss — emedlertid kan och får du intet dröja, och ni, min kära svåger, (efter det nu så är). begriper väl sjelf att ni kan komma hit en annan dag, om ni vill ha någon hjelp af min man, — Farväl, Ludvig, då, sade Gustaf utan att låtsa höra fruns ord, Gud låte dig allt väl gå både i tid och evighet! (Forts.)