Gotlands läns nya tidning – 3 oktober 1861, sida 2

knappt mera, han endast tänkte och liksom observerade huru döden med len hand löste opp det ena bandet efter det andra, hur den löste opp dessa kärlekens många knutar, som alla voro y5slagna i rosk — det är blott den kalla egoismen som slår dubbelknutar, som ej gå opp då man dör. En månad derefter, en natt då det granna dahlkarlsuhret, på sin gälla klocka, slog tolt, var det slut. Gubben Sigurd hade tjenat ut sin kapitulationstid här på jorden och tog afsked utan smärta, utan hat och utan saknad.