Gotlands läns nya tidning – 12 september 1861, sida 2

— En nyupptäckt planet, den 71:sta af småplaneterna, har, vid ett sammanträde i Dresden, erhållit namnet Niobe. — Blinda Kalle, åtföljd af sin accompagnaför, den likaledes blinde violoncellisten Hedin, är stadd på en ,konstresa till utlandet. — Om potatissjukan berättar en insändare till Folkets Tidning följande: Söndagen den 14 sistlidne Juli, omkring kl. 6 på aftonen, förmärktes i Lund en ovanlig dimma, liknande en vanlig rök. Denna dimma uppkom plötsligt och afbröt det mest herrliga solsken. Med denna besynnerliga dimma började potatissjukan här i orten. Insändaren häraf har nu i flera år iakttagit att denna dimma hvarje år återkommer; den börjar alltid utan minsta anledning i luften till dimma, stundom under dagen och stundom under natten; men der den framgått få straxt blad och vexter ett tynande utseende och potatesen sjuknar först från den dagen. Dessa iakttagelser äro så säkra, att insändaren skall hädanefter hvarje år kunna säga dagen då potatessjukan börjat. Att den s. k. dimman består endast af infusionsdjur anses troligt. — Om våld mot Svenskar i Ryssland förekommer i Dagligt Allehanda följande berättelse, hvars trovärdighet tidningen säger sig hafva på det sorgfälligaste sökt pröfva: Förlidet år blefvo af det engelska bolag, som för ryska statens räkning bygger jernväg emellan Riga och Diinaburg, svenska arbetare reqvirerade för att på jernvägsstationerna uppsätta åtskilliga härifrån hemtade fabrikater. Vid ankomsten till Riga aflemnade de sina pass till vederbörande myndighet, och blefvo sedan fördelade på stationerna, der de fortforo att utan hinder arbeta till den 26 sistlidne Juli månad. Nämnde dag på förmiddagen infann sig en polistjensteman vid stationen Sergratts, åtföljd af en hop folk, till utscendet bönder, bevapnado med spadar, krattor, pikar och dylikt, och affordrade arbetarne deras pass, men då de ej hade dem på sig, emedan de förut blifvit aflemnade, rycktes de genast från sitt : arbete, en del i blotta skjortärmarne och utan skor på fötterna; händerna bundos på ryggen och armarna fastsurrades vid kroppen med rep. I detta tillstånd blefvo de såsom en hop fänad motade till den 4 å 5 svenska mil aflägsna staden Krutsburg, under yttrande af polismannen, att de derifrån skulle fortsätta promenaden till Jacobstadt i Kurland, hvarest, sedan hufvudena blifvit på dem efter ryska modet rakade, repen skulle utbytas mot jernbojor. Hvad öde, som derefter förestod dem, förkunnade han icke, men de sjelfva förmodade att fotresan sedan ej skulle ändas förr än i Sibirien. Under marschen tilldelades dem ingen mat, utan fingo de nöja sig med hvad några af dem tillfälligtvis hade med sig eller med mycken svårighet kunde få köpa för egna penningar, vid hvilket tillfälle händerna lossades, men undfignades deremot rikligen med hugg och slag af den medföljande bevakningen. Natten emellan Fredagen och Lördagen instängdes de i en lada vid vägen, repen lossades något och ett ämbar vatten insattes. Lördags qvällen framkommo de till Krutsburg och infördes der på en gård, der de fingo stå under bar himmel och utan mat till Söndags afton, då de lössläpptes. Orsaken till deras lösgifvande lärer varit att chefen för jernvägsarbetet telegraferat till vederbörande i Petersburg, att om han beröfvades de utländska arbetarne, frisade han sig från skyldigheten att på utsatt tid hafva jernvägen färdig. 2 — 2—