Gotlands läns nya tidning – 22 augusti 1861, sida 3

AWlAQA-9:ö—1LO— han då var tapprare än hvilken annan beskedlig menniska. — Ja Herre Gud så går det till i krig, suckade madamen. — Jo visst gör det det, precist som i fred, du arbetar och en annan får belöningen, en blöder och en annan äter buljong för att få så mycket blod. — Och hvad skulle det göra vid min pojke? frågade enkan. — Jo se, jag vet att han kommit till staden; nu är den der unge löjtnanten en stor man, han är general och kommendör af Gud allena vet hvad för orden, och rik som ett troll; ty pengar hade han sjelf och pengar fick han med hustrun, ty hon är inte adlig hon, utan dotter till en grosshandlare hvad det är i Götheborg eller Norrköping, eller någon sorts fabrikör, men rik var hon, nu ha de stora gods och gårdar och inga barn, och så ville jag att de togo Gustaf till sig — jag skulle gå upp och tala med honom — han rar en beskedlig gosse i sin ungdom och seen har han väl inte förändrat sig — jag tycker han skulle bli litet flat, när han får se gamle Sigurd, som kommer ihåg sin ungdom. — Ja det måtte han väl, och innerligt tacka Gud som den gången räddade hans lif, sade madamen; men klockan är mycket Sigurd, ni borde allt gå och lägga er. i (Forts.)