Gotlands läns nya tidning – 8 augusti 1861, sida 3

skulle jag ej förslösa så mycket af aftonen, att jag ej skulle få tid till mitt vanliga nöje vid lediga stunder: läsning i en eller annan nyttig bok. Detta skulle vara min största glädje, och säkert skulle jag äfven kunna skaffa mig böcker att läsa, när man endast märkte, att det var mitt allvar. Och när jag, efter en sådan söndag, bortlade mina enkla kläder, och hvilade på min enkla men rena bädd — hvem skulle icke då, om han höll ljuset framför mitt lugna och förnöjda ansigte, och hörde mina regelmessiga och friska andedrag, tänka för sig sjelf: en lycklig menniska slumrar der? Lätt sagdt, men icke så lätt gjordt, skall mången kamrat säga, skubbande sigi sina trasor för ohyran, som plåga honom, ,det der låter sig göra af en lös och ledig karl, som har minst en riksdaler om dagen; men icke för den, som har hustru och barn, som började med gäld och uselhet. Så tala de som låta sig drifva med strömmen; men de hafva icke rätt, ehuru deras yttre utseende och betryckta min synes säga det; ty jag skulle, äfven med en lägre dagspenning, ehuru på längre tid, veta att skaffa mig det någorlunda snyggt och ordentligt; och hvad hustru och barn angår, så skulle jag hoppas förmå dem att biträda mig härvid, i stället för att vara mig till last. Det är äfven bekant, huru otroligt mycket en rask och duglig hustru kan bidraga till hushållets underhåll. Jag påminner mig härvid, att jag en gång såg en arbetskarls sexåriga flickunge ifrigt sysselsatt att klänga upp för att få en blommande häggqvist fastsatt öfver spiseln, och jag slutade straxt till, att föräldrarne bibringat barnet detta tycke för det behagliga och angenäma. Det var en lördagseftermiddag. Dörren stod öppen och visade mig stugan, som var sådan, jag sjelf ville hafva henne i samma ställning. Man hade strött granris kring spiseln; husmodren aftorkade bord, som syntes hafva äfven förut gjordt bekantskap med torktrasan; ett par barn sutto och nystade, en halfvuxen flicka lagade ett klädesplagg, och då sex-åringen fått häggqvisten, der hon ville hafva honom, ropade hon, i det hon sprang ner: ,Mor, mor, der kommer far! Skynda er barn, sade modren, låt det vara ordentligt till dess far kommer hem! Med hastigare och hastigare steg närmade sig en arbetskarl med en vedbörda på nacken. Gud ske lof, att jag är här igen! syntes kunna läsas i hans ansigte; och det skall röjas i hvar och en arbetares, om han blott brydde sig om, att med de krafter och den tid han eger, göra sitt hem trefligt. Om der icke finnes redlighet och ordning, så finnes der också ingen trefnad, och finnes der ingen trefnad, så är det icke heller någon frid. Men frid öfver arbetarens hydda! (W.-P.) —— ——