Samma dag tidigt på morgonen syntes en qvinlig gestalt, insvept i en vid kappa och med en tät slöja öfver ansigtet, hastigt ila förbi Gråmunkegränd och taga vägen åt Brunkeberg, som på den tiden var en hög sandås. Här och hvar låg en liten stuga, eller rättare jordhydda, ty taket var täckt med torf, ochi sönstergluggarne, hvilka lågo intill jorden, fanns ej glas, en stor lyx på den tiden, utan endast pergament. Den qvinliga gestalten ställde sina steg till en sådan boning och knackade sakta tre gånger på pergamentsrutan. — Ar det den lilla Guds engeln? frågade en qvinnoröst innanför, och utan att afvakta svar, gick den frågande till dörren, öppnade densamma och fyllde ingången med sin stora, något manhaftiga figur. Ilon var en qvinna omkring 50 år, med rörliga godmodiga anletsdrag, och så väl hennes