Gotlands läns nya tidning – 27 juni 1861, sida 3

jag har ju blott varit här ett litet ögonblick. Och vännen kom tredje gången till brudgummen och sade: nu måste du gå härifrån. Och han kom tillbaka till jorden, till bröllopsgården; men den syntes honom helt förändrad. Han såg icke bröllopsvagnarna och hörde ingen musik. Han blef helt underlig till mods, och sporde en qvinna som kom ut från gården: men är här då icke bröllop i dag? — Bröllop! — sade qvinnan — nej, i den här gården har icke varit bröllop på många Herrans år. Min farmor har omtalat för mig, då jag var ett barn, att för hudrade år sedan var här bröllop; men så försvann med ens brudgummen, straxt innan han skulle dansa med bruden, och han kom aldrig mer igen. Så märkte han, att han hade varit i himmelriket i hundrade år, och att alla hans vänner här på jorden voro döda och borta, och han bad Vår Herre, att han åter måtte få komma dit, der han hade varit. Och Vår Herre hörde hans bön.