Gotlands läns nya tidning – 22 mars 1861, sida 3

Konsten att odla hvitbetor är icke stor om man blott alltid kommer ihåg att skördens värde rättar sig efter det arbete vi nedlägga på jorden och derefter på plantornes skötsel. Detta arbete blifver rikeligen betalt och derföre böra vi icke spara derpå utan heldre odla och plantera ett mindre stycke och göra det utmärkt väl. Mången torde invända att han icke vet hvartill betorne skola begagnas för att få jord och arbete betalte så länge icke här finnes någon sockerfabrik som köper dem; men detta inkast är redan af erfarenheten vederlagdt, ty ehuru den största vinsten först då tillkommer odlaren när sockerbruk är i gång, så har det likväl redan visat sig att sockerbetans odling äfven utan afsättning till sockerbruk är mera lönande än odlingen af potatis och andra rotfrukter, ty såsom fodervext får man af hvitbetan på ett tunnland betydligt större fodervärde än samma jordstycke skulle gifvit i rofvor eller potatis; men det vigtigaste af allt och det som af den kloke jordbrukaren mest värderas är, att fordringen med hvitbetor gifver hastigare gödning åt slagtkreaturen samt en gödsel af större värde än af andra rotfrukter. Den som under några års tid drifvit hvitbetsodling och sjelf användt betorne till sina kreatur, han får snart märka hvaruti vinsten egentligen består, då hans åkrar, som förr lemnat t. ex. blott fjerde eller femte kornet och äfven derun