Gotlands läns nya tidning – 1 mars 1861, sida 3

jagade henne ur huset, så framt hon ej toge Mattes. Elsa gret, och Pehr svor uppå, att den dag systern blef Mattes trolofvade, skulle han ge sig till soldat. Hösten kom. Pehr måste fara in till marknaden, ty far var litet krasslig. Medan Pehr var borta, blef Lars riktigt sjuk, såsom han sade, af sorg och skam öfver dottern. Mor Lena, som icke satte någon tro till Pehrs hotelser, begagnade hans frånvaro och mannens sjukdom till att förmå Elsa gifva Mattes ja. Hon hotade flickan med att fadern, till följd af hennes ohörsamhet, skulle dö utan att välsigna henne. Presten hjelpte mor Lena att öfvertala Elsa, så att hon vid Pehrs hemkomst var Mattes trolofvade. När Pehr fick veta det, sade han ej ett ord; men morgonen derpå stod han med rensel på ryggen. Farväl med er, far och mor! Jag ska aldrig förlåta er huru ni handlat mot Elsa. — Nu går jag och låter värfva mig till soldat, för icke blir jag hemma och åser det der eländet; och det säger jag er, far, att den dagen presten läser välsignelsen öfver Elsa och Mattes, har ni förlorat allt hopp att se mig återvända till hemmet; då går jag ut och slåss, der de föra krig, detta är lika visst som att jag nu blir knekt. Jesus Christus, hvad säger du! skrek mor Lena. Pehr hörde hvarken henne eller fadern. Han hade skyndat ut. (Slut n. g.)