Gotlands läns nya tidning – 1 mars 1861, sida 3

Fadren. (lIrster Njornskjerne Hjornson, från Norrskan.) Den mäktigaste man i den församling, hvarom här skall berättas, hette Thord Öfverås. Han stod en dag i prestens kammare, hög och allvarlig: jag har fått en son, sade han, och ville hafva honom till dopet. vad skall han heta? — Finn, efter min far. — Och faddrarne? — De blefvo nämnda och voro byns mest ansedda män och qvinnor af mannens slägt. Är det annars något? — frågade presten, han såg upp. — Bonden dröjde en stund; jag ville gerna hafva honom döpt för sig cqjelf sade han. — Det vill säga på en hvardag? — På nästa Lördag, kl. 12, middag. — År det annars något? frågade presten. — Annars är det ingenting ; bonden tog till mössan, som ville han gå. Då reste presten sig: ännu ikväl detta, sade han och gick i detsamma bort till Thord, tog hans hand och såg honom in i ögonen: gifve Gud att barnet må blifva dig till välsignelse! Sexton år efter den dagen stod Thord åter i prestens rum. Du befinner dig väl, du Thord, sade presten, han såg ingen förändring på honom. Jag har heller inga sorger, svarade Thord. Presten teg, men en stund derester frågade han: hvad är ditt ärende i qväll?e — Å qväll kommer jag hit om sonen min, som skall konfirmeras i morgon. — Han är en duktig pojke. Jag ville icke betala presten, förrän jag hörde hvad nummer han fick på kyrkgolfvet. — Han får nummer 1. Jag 8 hör detta och här är 10 riksdaler till restenÄr det annars något? frågade presten, han såg på Thord. — Ånnars är det ingenting. — Thord gick. Åter förgingo åtta år, och så hördes der en dag stoj utanför prestens kammare; ty många männer kommo, och Thord först. Presten såg upp och kände igen honom. Du kommer manstark i qväll. — Jag ville begära lysning för sonen min; han skall giftas med Karin från Storliden, dotter af Gudmund, som här står. — Det är Ju bygdens rikaste flicka. — ,De säga så, svarade bonden, han strök upp håret med ena handen. Presten satt en stund liksom i tankar, han sade intet, men införde namnen i sina böcker och männerna skrefvo under. Thord lade tre riksdaler på bordet. Jag skall blott hafva en, sade presten. — , Vet det nog; men han är mitt endaste barn, ville gerna göra det bästa jag förmår. Presten tog emot pengarne. Det är tredje gången du står här på sonens vägnar, Thord. — Men nu är jag också färdig med honom, sade Thord, lade samman kyrkboken, sade farv äl och gick, — männerna följde långsamt efter. Fjorton dagar efter den dagen rodde fader och son i lugnt väder öfver sjön till Storliden, för att talas vid om bröllopet. ,Sittbrädet ligger icke riktigt säkert under mig, sade sonen, öch reste sig för att lägga det till rätta. I detsamma slinter tiljan, som han står på; han slår ut med armarne, uppgifver ett skrik och faller i vattnet. Tag i åran! ropade fadren; han reste sig upp och kastade ut den. Men då sonen hade gjort ett par rörelser, stelnar han. , Vänta lite! ropte fadren, han rodde till stället. Då faller sonen baklänges, ser med en lång blick på fadren — och sjunker. Thord ville icke rätt tro det, han höll båten stilla och stirrade nå den unnkten der sanen