Gotlands läns nya tidning – 22 februari 1861, sida 4

Nu stod hon på öfversta trappsteget; i detsamma ljöd en sång helt nära henne, och i nästa ögonblick stod Gunnar framför Elsa. Nu är jag åter här, allrakärestan min; men kors hvad vacker du är, min tös! Är det du, min Gunnar, så fröjdefullt att du kom! Elsa blef röd ända upp till hvitögat, då Gunnar i detsamma röfvade en kyss.