Gotlands läns nya tidning – 22 februari 1861, sida 2

— N. D. A. meddelar, att K. N. har under d. 8 dennes befallt, att kanonslupen Svensksund, skonerten IAigle, 4 kanonslupar och 12 kanonjollar skola utrustas till instundande sommar-expedition. — I anledning af derom gjord framställning har K. M., under den 1 i denna månad, funnit godt bevilja Sällskapet för inhemsk silkesodling för hvart och ett af åren 1861, 1862 och 1863 ett anslag af 4,000 r:dr, att utgå med 2,500 r:dr af det på Riksstatens sjette hufvudtitel uppförda anslag till befrämjande af slöjderna, samt med 1,500 r:dr af de till manufakturernes befrämjande anslagne, under Kommerskollegii förvaltning ställda medel, emot fortfarande förbindelse för Sällskapet att årligen till bemälda Kollegium inlemna berättelse rörande fortgången af Sällskapets åtgärder för den inhemska silkesodlingens befrämjande. — Ett besök hos Garibaldi. I Fedrelandet meddelas ett bref från den danske konstnär, en son till professor Bissen, som fått i uppdrag att taga en byst af Garibaldi. Brefvet är dateradt La Madalena, den enda stad som finnes på de omkring tjugo öar, som ligga vid ön Sardiniens nordöstra kust. Staden har omkring 2000 innevånare, de flesta qvinnor, ty männen fara nästan alla till sjös och af sjöfart lefver befolkningen. Sydost om Madalena ligger Caprera, som Garibaldi rår om ett stycke af. Man har utspridt att Victor Emanuel låtit uppföra en vacker villa åt generalen; detta är osannt. Han har blott ett litet envåningshus, der det ej finnes ett enda rum som icke ligger invid jorden. Sedan generalen gifvit mig tillåtelse att modellera sig, bjöd han oss alla in att dricka kaffe, d. v. s. utom mig äfven de två motroser som hade rott mig öfver till Caprera, hans sekreterare, hans dotter och hennes gamla amma. Det var roligt att se på matroserna hur förtjusta de voro att få sitta vid samma bord som generalen. Men han har också något förunderligt hos sig. — Man känner sig på en gång väl i hans sällskap, men tillika intagen af den djupaste vördnad. När jag den 14 Jan. ånyo kom öfver till Caprera blef jag presenterad för general Tirr och åtskilliga andra personer, som gjort sig förtjenta om Italiens sak. De hade matvaror med sig till Garibaldi, emedan de visste att man ej kan få någonting på Caprera eller de andra öarne, med undantag af litet fisk, och de voro rädda för att alldeles äta ut honom. Som det var främmande i dag blef det ej mycket gjordt vid bysten, utan jag gjorde en spatsertur längs stranden med Theresa Garibaldi. Hon ären sexton års flicka, hvars moderna Pariserdrägt underligt sticker af mot hennes fria naturliga väsen. Hon spelar -bra piano, men dessutom ror och styr hon sin båt så bra som någon sjöman. Garibaldi har också en son, en storvext solbränd ung man, som ej säger många ord, men möjligen tänker dess mera. Den 20 Jan. blef bysten färdig. Sedan våra gäster afrest flyttade jag öfver till ön, så att jag nu kan berätta något om den store mannens dagliga lif. Han står tidigt upp och går strax ut i sin trädgård, der han gräfver och planterar så att det är en lust deråt. Kl. 8 drickes kaffe, kl. 12 äter han middag, kl. 6 aftonvard och en timme derefter går han till sängs. Husets öfriga personal tillbringar återstoden af aftonen kring spiseln i köket, der man sladdrar och pratar om allting.