Gotlands läns nya tidning – 22 februari 1861, sida 2

Å, så pass rik är jag fälle, att sonen min icke behöfver dagsverka, skulle jag tro. Pilien växte upp och blef yngling. Högväxtare, starkare och vackrare än alla andra gossar uti byn, tyckte flickorna han var för rar. När rike Lars son trädde in i lekstugan, då logo alla däkor emot honom, och Blekings landtliga skönheter gjorde allt sitt till för att han skulle tycka lika mycket om dem som de om honom. Pehr var icke heller otacksam. Han delade sitt hjerta mellan dem allesamman, svängde hurtigt om med dem, var alltid den muntraste och roligaste i i lek och dans cte. Icke underligt då, att han var allas gunstling. Vid sidan af Pehr, som endast tänkte på att roa sig, fostrades hans syster Elsa i tukt och Herrans förmaning. Lika efterlåtna som föräldrarna voro emot sonen, lika stränga voro de emot dottern, ehuru Elsa var from, mild, flitig och vacker. Äfven hon hade en ståtlig växt, var smärt, med mörkt hår och djupblå ögon; men då öwermod och öfverdåd lyste ur hvarje drag i Pehrs ansigte låg det en hel himmel af undergifvenhet och godhet i Elsas. Hon vördade och lydde far och mor, utan att våga hafva en tanke olika med dem. Om henne brukade Lars säga: Flickan är fager nog för att jag skall kunna räkna på en måg, lika förmögen som jag sjelf. På aftonen den 22 Juni år 18—, satt Elsa på gården och band kransar till den instundande midsommaraftonen. Ilon gnolade på en Blekingsvisa