Gotlands läns nya tidning – 15 februari 1861, sida 3

tals jord, eller jord begjuten med urin; eller också alla afskräden, såsom sopor, rensgriis och mera dylikt, som man sammanför i högar, hvilka under sommarens lopp flera ganger böra genomarbetas, så att de blifva val omblandade för att nyttjas påföljande vår. . Om våren, så tidigt sig göra låter, vanligen i April eller Maj, då jorden ,reder sig, köres åkern med spetsplog flera gånger och så djupt som möjligt, hvarefter harfning och derefter stockning följer, då åkern är färdig till besaning. Den indelas då med en lina i 2 alnars breda sängar med 3 alns breda gångar, alldeles som ett trädgårdsland. I dessa sängar uppdrages nu fåror med en markör på så sätt, att en å två personer, hållande i markörens skacklar, draga den efter sig och en person, hållande i styret, lättar eller nedtrycker markören allt efter fårornas behöfliga djup. I betraktande af Gotlands vanligtvis torra somrar vågar jag förorda den här följda methoden i stället för den allmännare antagna, att först uppligga drillar och sedan så på dessa. Markören förfardigas af ett 13 aln långt och 4 tum i fyrkant hugget björkeller furustycke; i detta borras 4 tum ifrån hvardera ändan och på 9 tums afstånd från hvarandra fyra stycken 1 tum vida hål, till hvilka täljas 10 tums långa och 11—2 tums breda harfpinnar, som afspetsas nägot på öfra ändan, så att de passa till hålen och äfven uägot afrundas på nedra ändan. På motsatta sidan borras midt på stycket ett hål, hvaruti sättes en krokig gren såsom ,styre eller handtag; samt på ena sidan ytterligare 2:ne hål, 10 tum ifrån hvardera ändan, i hvilka sättas 2:ne störar såsom skacklar. Markören ser ungefär ut som en stor grof rifva, men med fyra tänder och två skaft samt ett styre eller handtag. Vid begagnandet af en sådan markör uppdrages för hvarje gång fyra 3 tums djupa fåror 7), i hvilka genast fröna nedläggas af andra personer (barn och fruntimmer) på omkring 4—6 tums afstånd, en liten nypa på hvart ställe, hvarpå fårorna genast igenstrykas med baksidan af en rifva och stockas sedan med en lätt stockel, på det jorden så litet som möjligt må hinna torka eller mista nägot af sin vårmust. Som fröet fordrar fuktighet och ligger länge innan det gror, kan man för att påskynda groningen med fördel lägga det 1—2 dygn i ,stöp (d. v. s. fröna hållas i ett spann eller dylikt och vatten slås derpå). Sedan vattnet blifvit frånsiladt, uppblandas fröet med lika stor qvantitet sand, för att lättare åtskilja de taggiga fröna ifrån hvarandra, hvilka annars lätt vid läggningen kunde komma högvis. : Man använder vanligen 5—8 skålp. frö pr tunnland, allt efter som man anser fröna mer eller mindre grobara och om jorden är torr eller fuktig. Det är alltid bittre härvidlag att utså för mycket än för litet frö, ty om torka inträffar straxt efter sådden så kommer ej allt frö upp, men skulle det händelsevis komma upp för tätt så är det mycket lätt hjelpt vid första rensningen att gallra ut de öfverflödiga plantorna. Då morötterna äro väl uppkomna, vanligtvis i början af Juni, måste rensning och denna gallring företagas, som är mycket angeläget att det sker i rättan tid, att hvarken ogräset förqväfver dem, eller de stå så tätt att de hindra hvarandra. Till rensning begagnar man för det mesta små 4—6 tums breda rensskyfflor eller hackor med ett 1 alns långt skaft. Med dessa rensas emellan fårorna, men ogräset och de öfverflödiga plantorna i fårorna uppryckas med händerna. Hvarje planta bör erhålla 1—3 tums rum emellan hvarandra. Fyra å sex veckor sednare företages åter en rensning och ytterligare gallring, hvarmed fortfares hvar 4:de å 6:te vecka, så att i slutet af Sept. morötterna hafva 6—8 tums afstånd sinsemellan. Afkastningen eller skörden beror till större delen på rensningen och gallringens ändamålsenliga verkställande. De vid hvarje gallring uppryckta morötter användas till stallfordring för kor o. s. v. I October månad upptages morötterna, då man för att inbespara tid med morotsgräsets afnackning, åtminstone med dem som ej äro ämnade till försäljning, med en stor skarp, men krokig knif afskärer gräset, medan morötterna stå qvar i åkern, så nära roten som möjligt, likväl utan att skada densamma. Nu uppgräfves rötterna med spado eller ännu bättre med jerngrep. De morötter som äro ämnade till afsalu, måste afnackas något bättre för ett snyggare utseendes skuld. Man kan äfven plöga upp sina morötter med en vändplog, hvilket går fortare, men utan synnerlig fördel, emedan de lättare afbrytas eller såras och då förr ruttna. ) I stället för ofvannämnde markör kan man äfven i 1 a 54