Gotlands läns nya tidning – 15 februari 1861, sida 3

Jaha, jag skall säga till åt Lundström ! Duger icke, Källarmästaren vill tala med dig sjelf. Men jag besriher icke hvad du nu fått för infall, att icke gå sjelf. Du har hittills aldrig betrott din gesäll; är du sjuk ? Nära på; ser du, det är på det viset, att jag icke törs gå ut på g atan; Löjtnanten sade åt Lundström, som fick betalt för sista räkningen, att jag klätt honom s så groft, att han skulle klå mig i igen. Ja, han svor på att han skulle passa på mig, äfven midt på ljusa dagen midt på gatan. Ar du så enfaldig, käre Niklas, att du tror slikt skryt? Icke törs Löjtnanten göra ett så groft Pm brott, gatufredsbrott! Jo bevars, han är Cen Så faslig karl; han har länge rytit och svurit öfver mig; han är icke rädd för någonting; dessutom skulle det icke kosta mycket att piska mig; de der Löjtnanterna, som rappade upp Kramhandlaren, fingo bara böta, och den här har också god räd att slösa bort penningar. Jag känner honom som faslig ordhållig och är säker på att bli sönderpiskad, om jag sitter näsan utom min dörr. Jag vet ett godt råd! sade Frun, leende åt sin mans ridsla. Hvad då? I dag är sammankomst för dem, som vilja bli skarpskyttar; du skall gå upp på denna sammankomst, hälla ett duktigt tal om ditt mod och din lust att slåss mot fosterlandets fiender.