Gotlands läns nya tidning – 1 februari 1861, sida 3

inom kort hade hon båda händerna fulla med sedlar, hvaribland äfven en på femhundra speciers valör. Darrande i alla lemmar af glädje, räknade hon öfver sin fångst och fann sig vara i besittning af den i hennes tanke oerhörda summan af 2,300 specier. Ingen menniska hade varit vittne till denna sällsamma händelse. Hvad var nu att göra? Flickan ilade i sporrstreck till sin fästman, en lika så fattig varelse som hon sjelf, hvilken tjenade hos en bryggare, och berättade för honom sin lycka. Fästmannen var förtjust; han menade på att de nu hvilken dag som helst kunde gifta sig med hvarandra, anlägga ett stort bryggeri och komma att må som perla i guld. Flickan deremot var af andra tankar; penningarne tillhöra ej oss, sade hon, vi måste anmäla fyndet i polisen, och hennes älskare medgaf villigt att hon hade mycket rätt härutinnan. I Poliskammaren sammanträftade de med egaren till de förflugna speciedalrarne, hvilken just infunnit sig för att anmäla sin förlust. Egaren var en rik Landtbrukare, och penningarne, hvilka legat på ett framför ett öppet fönster stående skrifbord, hade, enligt hans förmenande, flugit ut genom fönstret tillfölje af det tvärdrag som uppkommit då dörren till rummet häftigt slagits igen. I förtjusningen öfver att få sina penningar åter gaf han genast den ärliga flickan 100 specier i hittelön, och då han hörde omtalas bryggarens tilltänkta plan att anlägga ett bryggeri sade han: ,Jag hade ämnat att inköpa statspapper för dessa penningar, men om ert förslag stödjer sig på kloka och praktiska grunder, så är jag villig att insätta mina penningar i förslaget. Så skedde, Thrond och Eli (så lyda namnen på Bryggaren och hans Fru) brygga nu det förträflligaste öl man kan önska sig, och de omtala för hvarje gäst, som vill lyssna till den enkla historien, huru lyckan riktigt kommit flygande på dem, och att allt gått dem väl i händer sedan den lyckliga morgonstunden, som i ordets egentliga bemärkelse hade guld i mun.