Gotlands läns nya tidning – 25 januari 1861, sida 3

bryter jag en minnesblomma ur min ungdoms rosengård. Mina föräldrar bebodde en större egendom i norra delen af Skåne. Den var belägen vid Sundet, ej långt från Helsingborg. Egaren gästfrihet i förening med ställets utmärkt vackra belägenhet lockade, isynnerhet sommartiden, en mängd främlingar till det romantiskt sköna Stjerneholm. Måhända, tillade hon med ett fint, skälmskt leende, hade husets unga döttrar ock sin dragningskraft. Min äldsta syster var på den tiden ansedd som provinsens första skönhet, och för hennes skuld svängde månget ekipage in på den kringbyggda gården. Den yngsta var ej så vacker; men i sin strupe egde hon en liten sångfågel, hvars toner slogo an på mer än ett hjerta. Den mellersta, som jag sist nämner, såg icke illa ut, men utom sin lilla fägring hade hon endast sin lilla kökstalang att skryta med; dock egde hon ett ganska varmt och känsligt hjerta, men ett sådant litet ting är just ej af särdeles intresse i vår hvimlande, brokiga verld. En bland de många gäster, som besökte vårt föräldrahem, var Auditör S., hvilken i hög grad lyckats förvärfva mina ft målarars, isynnerhet min fars, ynnest. Som det märkbart nog, alltid var en sympati mellan min far och hans andra dotter i ordningen, fann den unge auditören äfven nåd för hennes ögon. Han å sin sida tycktes ganska litet bemärka den obetydliga Gunilla, men deremot såg man honom ifrigt dela sina gracer mellan hen