Några karaktersdrag af Drottning DESIDERIA. (Meddeladt af en bland hennes omgifning.) Allt ifrån sin hitkomst förstod Desideria, den ädla Fransyskan, att göra sig älskad och vördad af alla. Aldrig blandade hon sig i styrelsen, gynnade aldrig den ena på en annans bekostnad, men deltog hjertligt i sina undersåtares enskilda förhållanden, synnerligen hjelpsam mot flitiga qvinnor, hvilkas arbeten hon alltid betalade väl, och förötrigt frikostig mot alla fattiga. Vid Carl Johans frånfälle rådde en hushållsaktig person henne att afskeda minst hälften af sina Kammarfruar, emedan hon som Enkedrottning icke behöfde föra så stor stat. Hon genmälde: ,Det är sannt att jag icke behöfver dem, men de behöfva mig. Detta enda lilla drag karakteriserar henne förträffligt. Hon var sjelfva välviljan i purpur och krona. Samma person, ifrig katolik, rådde henne en dag att bigta sig oftare. Hon svarade: ,Jag törs icke komma till bigten, ty jag har ingenting att bigta, jag har intet ondt gjort. Detta var fullkomligt sannt. Hon lefde blott för att göra godt åt alla. Långt före sistl. Jul hade hon inköpt, inlagt och påskrifvit de gåfvor hon bestämt åt sin omgifning, på det att de uti intet fall skulle bli utan sina vanliga Julklappar.