Gotlands läns nya tidning – 25 januari 1861, sida 2

pet. Det finnes en själssjukdom, sade han med långsammare men dofvare ton, hvilken ingen, som ej af den haft något anfall, kan göra sig ett begrepp om; dess namn är: apathi — och den deraf lider, talar ogerna om sitt onda... Han gjorde ett uppehåll, men återtog: Blott en enda varelse har verkligen älskat mig; det är min syster, två år äldre än jag: men hon har man och barn, och jag är således icke nödvändig för hennes sällhet. Någon gäng har ett ganska mäktigt begär fattat mig att besöka andra länder; men för en fattig karl, som alltid haft en panisk förskräckelse för minsta skuldsättning, förfalla alla sådana förslager i samma minut som de uppstå. Jag har lefvat ett vegeterande lif, utan något visst syftemål. Han gjorde åter ett litet uppehåll, men i samma minut fortfor han: man säger i allmänhet, att ingen länk är öfverflödig i den stora kedjan, och den som vill, kan ock vara nyttig. Jag har mina tankar, i dessa som i flere andra punkter, helt och hållet för mig sjelf, och vill hvarken disputera eller diskutera deröfver. — För ett par år sedan tilldrog sig en händelse inom mitt fädernehem, som hedern förbjuder mig att yppa, och till följe af den beslöt jag att söka transport på ett annat regemente. Kort derpå blef jag af Löjtnant T. vid Södermanlands regemente, hvars svärföräldrar äro boende i Småland, erbjuden att byta med honom; tacksamt emottog jag anbudet, hvilket först i år gått i verkställighet. Jag har måhända varit vidlyftigare än som tycktes vara nödvändigt;