Gotlands läns nya tidning – 4 januari 1861, sida 3

Gotlands så skriftliga som mohumeltala minnesmärken: ,H. H. Doctorn och Biskopen tog sig häraf anledning? att erinra, af hvad vigt det vore, att med all aktsamhet vårda de dyrbara minnen från forntiden, som landet eger i sina många sköna kyrkor med deras fornåldriga tillhörigheter, samt att, när reparationer af kyrkor påkallas, dervid måtte iakttag gas, hvad författningarna föreskrifva, så att inga Förändringar göras, med mindre de förut blifvit af Kongl. Intendents-Embetet granskade och i vederbörlig ordning fastställda. Till Elementar-Läroverkets samlingar, för hvilk: större utrymme i den nya Läroverks-byggnaden blifvit beredt, är numera tillfälle för de församlingar, som sådant åstunda, att till förvar öfverlemna de at kyrkornas fornåldriga tillhörigheter, som råkat i förfall, och ville H. H. Doctorn och Biskopen framdeles se till, hvad utväg kunde beredas, till inköp af för landets historia märkeligare skrifter. Och härjemte vilja ock meddela hvad C. J. Bergman om samma sak yttrat uti texten till Gotland och Wisby i Iaslor, pag. 24: Med anledning af S:t Marias många minnesmirken, må det tillåtas att här framställa en fråge en from önskan, som icke nog ofta kan uttalas. När skola Gotlands betydelserika minnen af medeltidens tro och konst samlas, uppstädas, ordnas och åter, ehuru på ett annat vis, komma till heders? Nariakyrkan och nästan alla de gotländska landskyrkorna gömma, undangömmaypperliga bidrag till ett Gotländskt Muscum, der (jemte nämnda kyrkliga minnen) Wisby Läroverks redan påbörjade, för numismatiken, geologien, faunan och floran, ej obetydande samlingar, skulle bilda en gotländsk bildersal, öfverrask ande genom både fullständighet och rikedom. Alltifrån de äldsta, de praadamitiska, fornlemningarna — (vi mena de sällsamt sköna försteningarna eller kalkskeletterna af skapelsens kanske äldsta djur-arter, som i det gotländska öberget fått sina familjegrafvar, och som i denna stora mausolte hvila vida bättre bevarade än mumierna i Egyptens pyramider och underjordiska griftrum) — ända till de mångfaldiga minnena at hedendomens och medeltidens krigiska och fredliga värf, af förfädrens hemlif och statslif, religion och skön konst — alla dessa nu spridda minnesmärken borde snart samlas och ordnas på ett ställe, och der skulle vandraren genast och lätt förstå den minnesrika, blomsterrika, tempelrika öns hela forntida och nutida skaplynne; der skulle han äfven klart förstå, att Gotland engång varsssen af verldshandelns stationer, och Wisby i 13:de och 14:de århundradet, genom rikedom och kultur, en af Europas hufvudstäder. Härmed öfverlemna vi detta välvilliga förslag till förslag om bevarandet af Gotlands forn-skatter åt Landets alla sannskyldige vänner, att af dem begrundas, förändras, förbättras ochåslutligen ställas i verket, då hvar och en som har något fosterländskt sinne väl gerna vill släpa sitt strå till stacken; och vilja vi ej denna gången närmare yttra oss om de mångafgandra arbeten och samlingar af vår Fosterös historia, språk, gamla sånger, sedvänjor, lekar, m. m., m. m., dem forntidskära händer snart borde börja med. Historiskt sinne, fosterländsk håg är icke, såsom man någongång hörer det påstås, en vurm, utan den enskildtes och det allmännas medborgerliga lifs-grund. S. ..