Om Gotlands Forn-skatter och deras bevarande för framtiden. Det är en all-bekant sak, att Gotland, som i så många fall är ett helt för sig och eger så stora skatter för vetenskaplig forskning och framtida odling, också är särdeles rikt på dyrbara föremål från en svunnen tid. All mark är här full af mångfaldiga minnesmärken, såsom stensättningar, dom-ringar, sten-kors och kämpa-grafvar samt talrika run-stenar. Det gamla Wisby prunkar med den största samling på ett ställe af märkliga öde-kyrkor, befästnings-verk och medeltids-prydliga bonings-hus. Landsbygden har några och nittio utmärkt konst-dyrbara underhållna socken-kyrkor samt fyra ode-tempel (i Elinghem, Gann, Bara och Ardre) samt derjemte många kastaler, ring-murar och forntida krigs-befästningar af ferfaldigt slag. Af alla dessa från gamla dagar ärfda storverk, som bevisa våra förft iders kraft, rikedom och minneslystna anda, återstår föga af hvad som funnits, men som — skam att tala — blifvit förstördt af oförstånd, snikenhet och bristande vård. Emellertid finnes lyckligtvis af dessa forn-skatter tillräckligt qvar för att nu ändtligen hafva vändt det fornlärda och konstälskande Enropas och talrika vettige resandes blickar på Gotland; och det är väl då hög tid, att vi sjelfva, Landets embetsmän, allmoge och alla, först uppmärksamt och allvarligt afstyra all våldsverkan å våra minnesmärken och forn-saker, samt sedan på allt sätt försöka att framleta, samla och bevara allt det myckna, som deraf ännu återstår. Men, hvad vi här ofvan hafva nämnt om Gotlands forn-skatter, det är blott det stora yttre af dem: hvilka dyrbara inre rikedomar, så vigtiga för historien och konsten, innesluta de icke? Så finner man uti stensättningarne och forn-grafvarna på fältet märkvärdiga gamla vapen, stridsyxor, svärd, pilar, ringar, håsiprydnader, mynt. m. m., och run-stenarne ega i runo-skriften de sista qvarlefvorna af vårt gamla vördiga Guta-språk. Alla