Gotlands läns nya tidning – 21 december 1860, sida 3

Nej: tag endast bort det öfverflödiga. Din kärlek blir hädanefter infattningen i stället för guldet. Är det icke en biträdande hand, som den hädangångne räcker oss ur sin stilla graf? Fatta den! Han är ju redan engel och du förolämpar englarna, om du försmår deras hjelp. Du är sjelf en engel, Elisabeth; blott sök ej öfvertala mig att beröfva dig ditt enda, dyrbara smycke. Står icke hans namn graveradt på baksidan och derunder en Förgät-mig-ej! Nej! Gud bevare mig från denna ogerning! — O! huru bitter är dock icke fattigdomen, utropade han, upplyftande händerna mot himmelen. — O! himmelske Fader! Vårt dagliga bröd gif oss i dag! (Slut n. g.)