Gotlands läns nya tidning – 21 december 1860, sida 3

(Obs. De begge understämmorna äro här satta en octav högre än de rätteligen böra vara, af samma skäl som i den fyrstämmiga Dillnerska Psalmboken.) Ljufra budskap, som på englavingar, Sänker sig till jordens rymder ner, Och det trösterika löfte bringar Om en Gud, som nådigt till oss ser! Gläds du, Mensklighet, och stäm din tunga Herrans nåd och Herrans pris att sjunga! Mörkret lyktat. Töcknet flyktat. Nådens milda sken går opp. Himlen randas. Dagen ljusnar i sitt lopp. Hjertat andas Salig frihet, fröjd och hopp. Lyssnen Folk! och tacksamt eder fröjden! Hören sången från de helgas chor: Ära vare Herren Gud i höjden, Ty Ilans nåd oändlig är och stor! Salighet den hela vida jorden Genom Chiistum är förvärfvad vorden. Bojan lossad. Döden krossad. Öppnad himlens slutna famn. Palmen vunnen, Och den rätta fridens hamn Lyckligt humnen. Åradt vare Herrans namn! Vakna ur din långa syndadvala Folk, som uti dödens skugga bott! Se, Han nalkas att dig mildt kugsvala, Han, på hvilken du med längtan trott. Vj till barnen Han sitt löfte sviker. Från din sida ej Hans kärlek viker. Sanningsordet Kött är vordet, Slayne lögnens makt och flärd. Att dig värna I en ond, förförisk verld, Vill Hans stjerna Lysa på din skumma färd.