Gotlands läns nya tidning – 21 december 1860, sida 2

rilje, såsom i himmelen, så ock på jorden, trädde solen ur molnen. En glad, liksom från Gud kommande, aning uppklarnade mörkret i hans krossade hjerta, ty den Allsmäktige hade återskänkt honom det älskade barnet. — Tillfälligtvis afbröts äfven denna fromma sinnesstämning af husmodrens inträdande. Elisabeth sade med nedstämd och sorglig röst: ,Gubbe lille! Du vet väl att det är marknadsdag i dag? Denna fråga kastade den stackars mannen från himmelen till jorden igen. Jaså, — marknadsdag, sade han för sig sjelf och ovilkorligt flög hans högra hand åt bröstfickan för att se efter, hvad som fanns i den broderade sedelboken, hvarmed Clara till Julklapp muntrat honom sista Julaftonen. —, Oss fattas aliting, fortfor modren, för att möta hans vanliga trösteord: ymjöl, smör, bröd och potäter. Milding hade emellertid öfverräknat och räckte åt henne hela beloppet af sin kassa: 36 skillingar i sedlar och några skillingar i slantar. Gud förbarme sig, suckade Elisabeth, under tvekan att emottaga penningarne, som naturligtvis på långt icke svarade mot behofvet. i Tag emot, mamma lilla, sade han, ,jag för min del behöfver ingen mat i dag. Din kostliga ärtsoppa i går kom mig att äta mer än jag behöfde; dermed bergar jag mig till aftonen. Uppvärm för dig och barnen, hvad som blifvit öfver; Gud skall dertill ge sin välsignelse.