ör dem som blifvit inforslade från landet. Viserligen var skolan i fordna karbas-latinska tider ned sin kossackiska tukt och sina stendöda utanexor för ungdomen hundra gånger mera förfärlig, förnuftig och onyttig än hon nu är; ty med tilens stigande upplysning är verkligen det mesta ler nu ganska mycket förbättradt och en mängd stora missförhållanden alldeles undanrödjade: att illfälliga brister finnas må ej förvåna. Man kunle blott önska, att vår skol-ungdom mindre öfverlastades med hemlexor, och att för modersmålet, isynnerhet Fäderneslandets historia och geograsi samt natur-vetenskaperna lemnades mera tid, i stället för den, som användes på andra speciella, måhända mindre nödige studier, som kunde uppskjutas till akademien, och framför allt att lärjungarne hvarenda dag finge stärka sina kroppar medelst gymnastik och exercis, så vidt möjligt i fria luften. Dock, allt kan ej förbättras på en gång. — Men om också alla dessa önskade fördelar redan vore skolan till del, kan hon dock ej lätteligen för ungdomen ersätta bristen af fri rörelse i det gröna (ej alltid ens på landsbygden), hvilket är på en gång så kropps-stärkande och själs-utvecklande, helst för de spädare barnen. Derföre bör det blifva läroverkets sträfvande för framtiden, att vid skolorna för begge könen, isynnerhet i städerna, bereda de unga fördelen och glädjen af rymliga gröna lek-vallar med skuggrika allter för exercis och andra nöjen, och derjemte ock en trädgård med några frukt-träd, några sängar för hvarjehanda lättodlade växter samt rabatter för blomster-odling; allt, att såsom belöning och uppfriskning under en bildad lärares ledning få skötas, planteras, ympas, vattnas och skördas af de snällaste skol-barnen. Låtom då våra torra skol-herbarier få växa ut till lefvande grönska omkring vår läsande ungdom! Detta är väl onekligen mycket nyttigt, isynnerhet för den så vigtiga utvecklingen af ungdomens praktiska sinne, men visserligen ej så lätt verkställbart på alla ställen, minst i folkrika städer med trånga och dyra tomter. Men, om man rätt lifligt insåge den ofantliga vigten häraf för räddandet af vår förlästa skolungdoms helsa och duglighet för samhället, skulle man nog allmännare taga saken i öfvervägande samt bereda medlen till dess verkställighet och nödiga redskaper, åtminstone på flera ställen och etter hand; såsom man ock verkligen redan gjort på några orter inom vårt Land. Det förstås af sig sjelft, att sådana föreslagna skol-trädgårdar allra lättast kunna åstadkommas vid folkskolorna på landet. Att denna sak derjemte skulle medföra den stora fördelen, att trädgårds-skötseln, med all den nytta den kan medföra, blefve mera älskad och allmän ibland vårt folk, att lands-bygden snart skulle bli mycket täckare genom allt flera uppspirande planteringar och att ändtligen den så vigtiga tanken på större aktsamhet om skogen sålunda skulle spridas, är ganska tydligt. För att då hos vårt blomster-kära Gotländska folk, och helst hos våra skol-styrelser och nitiske lärare väcka håg för växt-plantering i allmänhet och isynnerhet för anläggande af Trädgårdar vid solkakolorna, samt för att tillika med exempel ådagalägga att sådant verkligen går för sig, ja, redan är med framgång verkstäldt på flera ställen, få vi här ur Trädgårdsbok för Allmogen af O. Ineroth (med planritning, som kostar 60 öre R:mt), pag. 74, meddela ett af författarens anföranden