Gotlands läns nya tidning – 14 december 1860, sida 2

Till Drottning DESIDERIA på Dess 79:e födelsedag. Till Dig, o Drottning! dagen blommor skickar, Och ömma händer bjuda dem åt Dig, — Past höstens matta sol med sorgsna blickar Uti de tunga molnen gömmer sig. Men lifligt dock i Sveas friska dalar Om milda Drottningen i dag man talar. Ack! många dagar, redan hädanfarna, Du räknat sen Du kam. till Sveas land. Du såg dem mulna, såg dem åter klarna, Såg knytas, lösas månget ömhetsband. Men kärleken blef för Ditt ömma hjerta Din sol i fröjd, Din tröst uti Din smärta. Nu på Din lefnadsafton skön den strålar Och lyser vänligt denna höstens dag, Iij alla älska Dig; — och hoppet målar, Och skuggorna de ljusna vid dess drag — Och i den krets, som Du omkring Dig skådar, Ulvar ömhetsblick Ditt hjertas glädje bådar. Som ung en gång i söderns sköna länder, IIur loftesrikt låg lifvet framför Dig? IY Du var god och skön, och ömma fränder Och främlingar som hyllning gåfvo Dig, Tills Han, Din älskling, kom och för Dig lade Sitt hjerta och det hjeltenamn Han hade. Och sen Han förde Dig till nordanlanden Och skänkte Dig en krona, men dess folk Snart fäste Dig och Honom, och de banden — För dem blef kärleken en värdig tolk, Ditt ädla hjerta snart besegrat alla, Som Dig för landets Mor och Drottning kalla. Men mången, äfven utom Kungaborgen, Så gerna deltar uti dagens fröjd. Uti de tjäll, der Du har mildrat sorgen För den som stridde under nöden böjd, Der tacksamt minne ädelmodet gommer; Den goda Drottningen man icke glommer. Må friden nu omkring Dig troget vaka Och sorgen hädanefter fly Din stig; Må Dina älskade all sällhet smaka, Ty med detsamma skänkes den åt Dig. Och Sbeas folk, ifall så Gud behagar, Få se sin hulda Drottning många dagar. Amalia. (P.-o. I.-I.) 7