Gotlands läns nya tidning – 7 december 1860, sida 2

säga, invände fru markisinnan, hvartill skulle han då begagna en homme daffaires, eller en hofmästare, om han sjelf skulle beräkna sina inkomster och utgifter? Sedan man på detta sätt hade genomgått alla andra vetenskaper, blef det ändtligen beslutadt att den unge herr markisen skulle lära — att dansa. Då alltså den unge herrn ej hade annat att sysselsätta sig med än sin klädsel, så var det naturligt, att sysslolösheten snart störtade honom i utsväfningar och laster. Han förslösade stora summor, för att köpa sig låga förnöjelser, hvilka i hans tomma själ ej lemnade annat efter sig än ledsnad, vämjelse och ånger, under det hans oförståndiga föräldrar använde likaså mycket för att blifva ansedda för folk af stånd. En ung enka af stånd, som blott egde en ringa förmögenhet, fattade det ädelmodiga beslut, att tillegna sig herr von Jeannotidres stora rikedomar, och att i denna afsigt gifta sig med honom. Markisen och markisinnan, som i förväg blifvit underrättade om damens tänkesätt emot deras son, skattade sig lyckliga att komma i förbindelse med en så förnäm familj, och emottogo förslaget med största nöje. Redan var dagen till bröllopsfesten utsatt, redan emottog markisen sina så kallade vänners lyckönskningar i sin tillkommande gemåls närvaro, då plötsligen hans fru moders kammartjenare helt andtruten inträdde i rummet. Hvad är å färde? ropade den unge markisen. Någonting, svarade kammartjenaren, hvartill ni