Gotlands läns nya tidning – 7 december 1860, sida 2

kra honom om sin nåd. Collin kände sitt intet — och gret. Jeannot for derifrån i all prakt af sin nya herrlighet. För läsaren, som är okunnig om orsaken till denna hastiga förändring, lemnas följande underrättelser: Jeannots far hade genom allehanda ränker på kort tid samlat omätliga rikedomar. Han köpte sig derpå adelsdiplom, och fick namnet: Herr von Jeannotiöre. Icke långt derefter köpte han sig markisvärdighet, och blef då kallad markis von Jeannotidre. Så stodo sakerna då han lät hemkalla sin son, den unga markisen. Collin älskade sin vän ännu lika ömt som fordom; han skref ett gratulationsbref till honom, men den unge markisen svarade honom icke. Markisen von Jeannotiere ville nu gifva sin son en lysande uppfostran; men hans fru gemål ville icke tillåta, att han lärde latin; ty — sade hon — man spelar ju blott fransyska operor och komedier. Man ville lära honom Geograsien; men fru markisinnan sade: hvartill skall det tjena? Postiljonerne skola nog veta att finna vägen till hans gods, utan att han behöfver känna Geografien. Man talade om, att han borde känna Ilistorien; hvilket lappri, svarade fru markisinnan, om han blott vet hvad som hvarje dag tilldrager sig i Paris, hvad behöfver han bekymra sig om förflutna tider och om andra länder? — Men något litet arithmetik, menade herr markisen, kunde väl icke skada den unge herrn! Nå det får jag